Aftonbladet – 24 november 1834, sida 3

Tidningen Jurnelen, bar korrt före sin hädanfard börjat biilvit en lustig ture. Uti dess Feuil!cton, som alltid varit ea mötesplats för cet lata skämtet, och hvilken man hufvudsakligen torde böra tillskriiva den begörlighet, som bladet i sedua:e tider vuvnit, förekommer 1 dag en iusind korrespondunsartikel mellan tvänne fruntimmer, förmodligen tvänne pigor, att dömma af det motio som Ileses öfver artiselo: Quando coaveniunt Pernilla, Camilla, Sibvila, Sermonem faciuut, et ab hoc et ab hac et ab ilia. Detta inträffar ock riktigt med ifrågavarande korrespondens. Brefskiifverssan Jungfru Sofi, wedcelar vcmligen en vän, Juogfru Lotia först och fram.t sina tenkar om en karrikatyr, som skall vara utkommen öfver gumman Minerva. Junsfru Sofi tyckes bafva varit med något resande Herrskap vili Köpenhamn tmedan bon citerar en Davsk giosa, om en Svensk Kroebling. Underligt nog att Jurnalen icke funnit vissa betänkligbeter att intaga en sidan strof. Vidare biir Jungfru Lotta ur. derrätstad om nyheten med B:ks-Räsen, och Sofi menar, act Lota icke kan begripa, hvad bon, Sofi kom uti lör ett skrall ianledning af denna nyhet. — Men längtar otroligt efter Lottas svar. Fortsättes korrcspoucenser, så bör den bläfva fullt ut så intressant som tvänne husp:gors samtal vid pumpen på Stortorget om deras matmödrar, och kunca med förmån saljas i serskilt aftryck för 2 skill. Banko. — Hvad Kiks-Rätten och skrattet beträffar, så hoppas vi att Jurnalen måtte mindre littsinnigt upptaga sådane ämnen, helst vi are öfvertygade att han inom sig derom tänker såsom A:recdatorn Feldkummel om komedien; att det icke vore att skyatta åt. Det synes således bäst att Jurnvalea odelad sysselsätter sig att meddela Hr Biskop af Wingårds yttranden ersot Jurya och folkundervisningen samt undviker sådana kinkiga ämner, som Sjuititvåan ech Riksätten, emedan man ändock allvd måste påminna sig det gamla ordspråket: Skrattar bäst, som skratSp (0) Ö tar sist.