grundskatt 1 vergUughelten e: dast vara ett arvende, och den skattehemman åtföljande grundskatten är ett vilkor för skattcköpet, samt sålunda jemväl kun de j:mföras mid ett arrende, med rätighet till evärdelig besittning, jemte åtskilliga andra skäl, såsom möjligheten för skattemän att vinna förmedlipg, och att vn nedsättning 1 giundskat:en endast skull: komma ouvarande ipnehafvare till godo, då köpeskillis gen på sådana egerdomar genast: skulle stiga, och således försvåra åtkomsten afsådan jord. Häremot hade Fiib. Palmstjerna reserverat sig, noder åberopande deiaf, ait beskattningen horde lämpas etter tidslörbållanderna och således rattas vär den i ett eller ancat afsvesde bir ojemn! tryckande. Det vore ej tråga om juridicka rättisheters understödjande, utan om stats-ekonomiska grucdsatsers tillämpinde. Skulle, säger Frih., stalsmannens bandlinzar inskränka sig inom de jartdicka skrankorna, uten att han vågade Iyfta sioa blickar derutöfver, skulle han aldrig våga alt fö flytta dessa skransor utan att derföre redbyta dem, då bl-fve statsskicket även stat:onärt. Ner su delta betänkande föresoma på Riddarhuset b-gärde Ir Carl Stuart ordet, och tillsävnagaf attebura hanicke ar såg möjligt vinna sågot fö än sradt resustat af molionen efter det slut hv.ri U:stottet stannas. ville han dock till Protokollet hafva nämt, att ban iostämde med Frib. Palmstjerna. -— (Get Hon opponerade sig mot den af Uiskotiet framställda åsieten att ause grundskaiterna endast son ett arrende til: staten, och denna såsom jordesare, Han kunde omöjlsen finna denva ådsiot öfsriensstämmande med samhälets andamål. Han hemställde burna ivekligt det vore för samhälet, om skat ejorden vore så hetungad, at: invehafvarne ej kurde lefva de u skänks; citer2de i deta afscenda hurr man under Karr XIfs tid, blott för att få ut skatterna tvingat åboer å rusthåll att qvarstenna vid hemmanen, no. so v. På eroand a? din olisa niening Grefven såInt da hyste med Utskottet, och då nåronting i hufwvudsaken icke vore att vipna, fuskade hav åtminstone att Stöndet för att yitra sin opinion deröfver, icke måte bifalla, utsn afslå betsukandet. Arv Cederschöd uppträdde emot denna senare åsigt. Öm de som talade för motionen enda-t sågso sakerna ur en stlatsekonomisk synpunkt, ville talaren icke inaå i någon strid med dem, men helt annat om man ville tala om rättvisan ech moraliteten af motionens innehåll. Ionehafvandet af både kronooch skattejorden hvilade tydligen på ett kontakt, enligt bvilket innehafvaren emot äganderätten förbundit sig till vissa skyldigheter. Den som köpt ett sådant hemman hade beräknat dessa skyldighteter, och det vose endast en cbehörig förmån åt nuvarande innebafvaren att lindra grundskatterna, di utan tvifvel nästa inzehafvare finge betala detta i högre köpeskilling. För öfrigt hade Tal. mycket hört talas om grundskatternas tyngd, men trodde icke derpå. Han hade rest i flera orter och dervid alltid samtalat med bönderna; men sällan elter aldrig funnit någon som beklagat sig öfver grundskat terva, som de sjelfva ansett såsom ett arrende. Mojligen hade förhållandet i Carl XllI:s tid varit sådant, som Grefve Hon skildrat, men han frågade, hvar fick man nu ett rustbåll för intet, och ville gerna anmäla sig alt emottaga så många sådana, som kunde erhållas till detta pris. Ur v. Hartmansdor(J utvecklade ytterligare huru eganderätten till skattejorden endast vore en af kronan afstådd besittningsätt, och räntan vore då rättast att Betrakta såsom en fortsatt inteckning i jorden. Vidare framställde han den orättvisa, som genom en ändring i erundskatten skulle uppstå för dem som vid arfskifte en delat jordlotter efter deras nuvarande olika värde. Ja! Tal. ansåg den oms ändjgheten, a!t jorden är tungt beskattad, för en lycklig sak, emedan den just derigenom kunde behållas i allwogens bkänder. Skulle detta förändras; så kunde en bonde, med ett Inet kapital, icke längre blifva jordegare. Nu höllos hemmanen mera tillsammans, ill större styrka för jordbruket, bvaraf Tal. skildrade det lycki:ga förhellandet i motsats till hemmansklytvingen, och yttrade dervid tillika en önskan, at de så mycket klandrade fidei-kommisserna måtte finnas i större antal. Hi: af Billbersh ansåg frågan mindre vara om den historiska delen af ämnet, än buruvida det vore nyttigt att borttaga grundskatterna och läaga dem på andra medborgare; åberopande, såsom be 2vis alt jorden ej vore hårdt beskattad, en år 1832 utgifven (af Tal. förfatiad) brochyr, angående jordbrukets äfven om de fingo Jorden till