Aftonbladet – 21 oktober 1834, sida 1

sin början. Det är i min tanka väl grundadt, att först vid 13 till 16 år ifrågaställes den offentliga religionsundervisningen, och det är deremot ett till sina följder säkert skadligt missförstånd, som valt de vanliga, för minrets öfoing begagnade första lexorna utur religionsböckerna. Sådant betager dessa en vigtig del af deras värde. Dessutom lärer ingen förvufug fader eiler moder, ingen enskilt eller offeutlig lärare, som vill äga enskildt förtroende och allmän aktning, underlåta att lära sina barn och lärjungar det enkla och vactra Kristi ord, som, vär det i behörig tid användes, äfven lyfter barnets tankar till det höga och allgoda väsendet. Men ej lika säkert är det, att den presterliga skolläraren kar, eller den till prest sig ämnande skolläraren vill göra sig besvär med de ämnen, som föräldrarne, ibland folket, önska att deras barn skola lära. För att kunna blifva, för sig sjelf och andra, nyttiga medborgare i ett samhälle, der arbetet bör utgöra grundvalen för allt rättfånoget enskilt välstånd, och der menniskokärleken, upplysningen samt medborgarsinnet utgöra grundvalarne så väl för den enskildta trefnaden som för hela samhällets styrka. Det är blott makten, som ännu vidhåller undervisningens beroende af en viss Embetmannaklass — det är frihetsbegäret som yrkar folkundervisningens frigifvande; och som man vet äro 1 allmänhet de förnuftskäl, som tala för detta. senare, vida mer öfvervägande än de blott historiska, som kunna åberopas af den förra. Detta har åtminstone blifvit en folktro; kanske just för det, att Presterskapets allmänna handlingssätt vid undervisningen, gjordt en blind tro i så många fall nödig. Min år den emedlertid, och fleras med mig hvarföre jag ock här iöeke ingår i någon enskild bevisping af nödvändigheten, att ställa folkundervisningen, oberoende af Presterskapet, på sätt med-, brodren Anders Danielsson föreslagit. I detta som flere afseenden har Utskottet icke insett värdet och syftningen af Danielssons utförda och förtjenstfulla motion; och besynnerligt nog lemnat så liten uppmärksarhhet deråt, oaktadt nästan hela Bonde-Ståndet öppet förenade sig i den, och troligen ingen af som enfalden och armodet möjligtvis ännu icke vå genhet varande församlingar; och ensidigheten elSveriges allmoge skiljer sig ifrån dessa hans äåsigter. Hans förslag till Läns-Directioner och Alls männa Subscriptioner, utvisar en tydlig syftning, att bereda de upplystare och förmögnare klasserna ett tillfälle att påskynda den stora angelägenhet, ga anse utförbar. Rika och lyckliga orter skulle derigenom underhjedpa de fattigare eller i förläler fördomarne i ett mindre distrikt skulle efter hand nödgas vika, gnom det beroende hvari skol-! inrättningen ställes, i fråga om medel och upplysningar, utaf en, utur allmännare och redan pröfvade åsigter handlarde utvald autoritet. Det mäst påtagliga bevis, att nan knappast måtte hafva läst motionen, är t. ex. at Utskottet uträknar det af Danielsson föreslagne kreditivet på det sätt att 50 R:dr skulle komma Jå hvarje Församlings lott. Detta kreditiv är föresagit att blott användas i de: fall, då de af menisheterne beslutade och i sina inkomster till vissa lelopp tryggade Skol-Inrättningar skulle opåräknad behöfva ögonblickliga försträckningar, till följe af någre oförutsedde anledningar. Att detta kwde hända mer än högst få skolor i hvarje Län. är icke troligt. Att menigheterne, eller styresnännen, derest olofliga företag vållat bristerne, måst betala dem, är tydkigt, af den allmänna princip, att Staten icke skulle under puvarande förhållanda bekosta skolorna, eller Regeringen hafva med dm något direkt att beställa. Och således inses lätt att det föreslagna kreditivet är både möjligt att inordna och nyttigt att kunna i behofvets stund alita; ty skulle Sockenstämmor genast upptaga fråor om tillfälliga behof, blefve skolangeiägenbeterne alltför besvärande för menigteterne, som eljestblott årligen skulle behöfva med dem sig befatta. Likaså förefaller det nig besyonerligt att Utskottet kunnat afstyrka attanslå vissa nådår efter 1Iedisa Pastorers och Kenoministrars löner till Skolinrättsingsrnes hildande Det är ej min mening avd inkrikia på enkors och barns rätt. Det är blott I syftemålet, att med tillästan:et af ledige Pasiora-, : j f. ier kunde ett är läner: fördräöjes. De saöl af de tillfö ordnade Patorerne, arser jag e fult och ng tror ti motsatte XemD I skvlJag befavar, ett 3 le kurna i stor Mänsed ramdrar