Aftonbladet – 21 oktober 1834, sida 1

jag lemnar gerna detta förhållande å sido, öfvertygad, att man i alla fall bör af framtiden och af Prcesterskapets tillväxande nit för Religionen och folkupplysniongen kunna påräsxna rättelse, om den verkligen skulle behöfvas. Hvad som emellertid torde få anses för säkert, det är att ett sålunda medgifvet nådår icke kan vara af stor ivflytelse på Prest-Embetets utöfning, men väl ansenligt underlätta ändamålet af Foikskolors bildande, samt att det vore af stor vigt, om icke för annat för att åtminstone erhålla statistis. ledaing avgående Presterskapsts verkliga aflöniag. Jag måste uppriktigt yttra, att jag ej kan gilla den grundsats, att Staten icke bör befatta sig med folkskolornas uppkomst och anordnande, samt att allmänna medel ej dertill böra användas; helst då i vårt land så betydande uppoffringar af staten blifvit gjorde, samt de skattdragande, på så många sätt, dagligen bidraga till de högre skolornas och Universiteternas underhållande , hvaraf de förmögnare klasserna draga största fördelen. Besynnerligt synes det mig, att bonden och handtverkaren, som skola föda sig sjelfva, de, säger man, böra lära sig allt på egen bekostnad, eller nöjas åt att kunna intet; men den som vill blifva prest, för att få pa, storat på några tusende Rdrs inkomst, den som vill k 3 blifva embetsman med lön, som äfven utgår till största delen af bondens och handtverkarens skattepenning, den skall få hjelp till sin undervisning af medel, hvarti!l dessa äfven bidraga. I sanning! något afgjordt oriktigt och vrångdt ligger 1 en sådan åsigt af folkbildningens utveckling. Men jag, likasom Danielsson, vördar i detta fall äfven det mindre förnuftsenliga, då det ännu icke kan ryckas ut våra samfundsförhållandens, utan att måhända störta hela bygnaden. Jag yrkar såtedes icke att staten skall, under nuvarande allmänna beskattningssätt, bekosta de nya folkskolor, som jag önskar måtte inrättas, äfven der åldriga fördomar. presterlig beqvämlighet, eller brist på medel eljest hindra det: ty sådant vore, att låta de fattiga och arbetande klasserna ännu ytterligare beskattas för de öfriges bästa. Men jag önskar att Regering och Ständer må tala till Svenska Medborgares hjertan och öfvertygelse, genom ev öppen uppmaning, och en ordnande, men ingen enskild rätt kränkande, allmän författning. Jag anser en sådan, då den, enligt Danielssons förslag, utgår ur den enkla åsigt, att menighetens rätt öfver siov skola är densamma som den faderliga privat-rätten öfver sitt barns undervisning, vara vida ändamålsenligare än Hrr Biskopars och Landshöfdingars uppmaningar och råd. Jag ville så gerpa se ett slut på den gamla metoden, att endast utväga kunskap mot ökade offer, åt den stora massan af folket; och jag tycker attaila mina medborgare måtte önska den dag, då vi kund? skåda våra barn, med sådana verldsliga kunskaper, som betrygga deras närmaste framtid, men hvilka bevisligen blott kunna åstadkommas af praktiskt bildade och i folkets lif lefvande män, vid ynglingaårens början framvandra till det altare, hvarifrån den sannt andliga rösten opartiskt pröfvar deras kunskap i den heliga lära, som skall betrygga deras eviga. Så föreställer jag, och många med mig, oss denna sak såsom rättast och klokast ordnad; och jag anser mig derföre böra vördsamt fästa samtlige RiksStåndens synnerliga uppmärksamhet derpå. Måtte ej detta stora, vigtiga ämne, lemnas åt glömskan, eller röna en oförtjent likgiltighet i StåndsRepresentantens hjerta. Det utgör, verldshändelserna utvisa det, alltid ett ibland de första föremålen för FolkRepresentanternas beslut, då Nationerne befria sig ur de gamla hersknings-systemerne och grunda den lagliga frihetens nya välden. — Måtte Svenske män icke visa sig mindre nitiske, mindre kraftfulla. Det gäller, snart sagt, hvarje år, tusende sinom tusendes väl. Hvarje fördröjd timma gifver millioner frön åt .okunnigbeten: detta ogräs, som med sin hastiga växt förqväfver så många för Natioverne nyttiga växter. Lätom oss derföre med alfvar upptaga denna allmänna frågas och då vi i medbrodren Anders Danielssons förslag äga en på i allmänhet riktiga och bestämda grunder uppfattad plan för den organisation, som genom allmänna författningar är den enda man deråt hör gifva, vågar jag ödmjukeligen föreslå: att samtelige RiksStånden måtte förena sig om en återremiss på grund a hans motion; då det borde förmodas att Ut kottet. skulle finna sig böra fullstendigt utarbeta ett pytt förslag i närmaste enlighet dermed. Stockholm den 7:de Oktober 1934.