Aftonbladet – 15 oktober 1834, sida 1

servation i afseende på Justitie-Stats-ministern. Hof: kanslers-embetet och allmänna ärendernas beredning skulle bli öfverflödiga.. Prosten Mittag delade samma åsigt. Kyrkoh. Bergsvall instämde i B.sk. af Wiogårds och P::n Hallströms reservationer. Dr Mibelius gilsde att den föredragande äfven tillser verkställigbeten; ty eijest kan den föreslående skjuta skulden på dena verkställande och så tvertom. Att icke BRegenten sjelf kan uti deta!j följa alla ärenden, ansåg talaren utom allt tvifvel; uti ett konstitutionelt samhälle blir således; omöjligt att alldeles förekomma de föredragande och terkställande åtgärdernas förening, De konsu!tativa Stats-Råden a-såg talaren nödvändiga såsom kontrollerande; emsdan utom dem någon ensidighet skulle kunna göra s:g gälland: genom de ensamt föredrag nde. Om till dessa valdes t. ex. Presidenter i kollegierne, så skulle dessa platser icte blifva hyad man fruktat, blotta sinekurer. Stats-Rådet Poppius ansåg icke tiden ännu va:a inne att tillvägabringa en ministerial-styrelse; och det närvarande S:ots-Rådet syntes vara alltför isoleradt. — Rådet borde bestå af allt det möjliga vetandet och persosersa sättas i tillfälle att förvärfsa detta ve:arde, som bäst skedde pi det af Prosten Åstrand föreslagna sätt Om Stats-Råden presidersde i koillegierne, så voro de alltid i tillfålie att bättre känna medlen som kunde användas, de skulle roggrannare känna folket, med hvilket de kommo I närrsare beröring o. s. v. Detta vore at förene minis evialstyrclens krefi med den gamla formens återhållande element. Biskop af Wingård förklarade sig emot det förslaget att vissa StatsRåder skulle vera de förvaitandge verke-s ordförande, emedan han ansåg dettasleda till den skarpaste ministerial-styrelse och emedan de förvaltande verken äåro icke bestämda hvarken till sist antal eller sin verkningskre!s. Ivgentink försäkrar oss att de skola framgent fori:fara, eller icke undergå någon väsentlig reorm, eller att icke andra kunna uppkomma som erhålla et: lika anseende. Det vore således orätt att förskrifva nu varande Presideaier till Stats-Råd. De förvaltande verken äro blott beredningar och genom deras infordrade utlåtanden ernålles en både lugcare oth renare upplysning än genom blott Presidenters mun. 2 förvaltarde verken skul!e icke heller vinna deruppå; ty om Presidenten vore tt ex. af Kollegium döfverrösted, så skulle han i kenseljen alkid söka göra sin åsigt gällande, och verket skulle då nedsjunka. Hyad man åsyftat genom dessa Chefers inflyttande i StatsRådet vinner msn, om StatsSekreterarne bli DepartementsChefer, De konsultativa Rådsherrarne ansåg talaren nödvändiga. Allmänna Ärendernes Beredning kunde kanhända blifva öfverflödig, dock ville talaren ej påstå detta, ty han ansåg 1809 års lagstiftare hafva inlagt en djup och bety delsefull id i denna institution, som om den hittills icke alltid motsvarat, ingalunda borde läggas sjelfva institutionen till last, Prostarne Hallström, Rosen och Dr Elfström m. fl. instämde häri, äfvensom Proster Odman, med undantag af frågan om de konsultativa StatsRåden, dem talaren ansåg icke behöfliga; ty man hade angifvit som skäl för deras antagande, att de skulle vara liksom en :motvigt mot de föredragandes ensidighet; men talaren förutsatte hos de föredragande en i allt större bildning och fästade vid Statens förste embetsmän heldre begreppet af den möjligaste fullkomlighet, än det af svaghet. Prosten Stenhammar förenade sig hufvudsakligen med Dr Nibelius och Biskop af Wingård. An:såg de konsultativa StatsRåden högst nödvändiga, Konungen skulle derigenom få till fälle i Rådet inkalla sådana personer, som genom sina ministeriel:a och militära befattningar ägde den kännedom om utrikes förhållanden, som man icke får begära af de andra StatsRåden, hvilka genomgått embetsverken. Emot KollegiiPresidenternes inflyttande i StatsRådet yltrade sig ock Biskop Hedren, äfvensom Prof. Grubbe, anseende de konsultativa StatsRåden vara af stor vigt såsom kontroller på de föredragande, hvilka utaf conniv:ns kunna gifva vika för hvarandra, Debatten skulle fortsältas i Eftermiddagens Plenum. DomPreosten Heur!lin förklarade sig för den af StatsRådet Poppius och Prosten Åstrand yttrades mening, emedan han ansåg bättre att Presidenter, om han ville skilja sig ifrån sitt Kollegi åsigt, öppet och i StatsRådets protokolier finge nedlägga sin tanka, äa att han på bivägar skulle söka genomdrifva densamma, De honrsultativa StatsRåden a.