Aftonbladet – 15 oktober 1834, sida 1

UuUu IUI IVP ML Ill UU TIC ht a ar Lavtlyne Maj:t, som genom en utfärdad Förordning tillksnvagaf, hvilka ärender hörde till hvart och ett deartemen!. Deruti instämde Biskop Hedren; men Biskop Wingård trodde det derigenom blifva högst ovisst, hvart Åtskilliga ärenden skulle hänföras. DomP rosten Holmström förenade sig med Prosten Åstrand, enär Kongl, Maj:t bättre än representatiogen kan öfverse ärenderna i deras helhet och sammanhang. Att JustitieStatsMinistern skulle vara ledamot af Konungens konselj ansåg talaren rätt och väl tänkt ef 1909 års lagstiftare, och hade det närvarande Utskottet på samma skäl der bibehållit hovom, som han då der insattes, neml, egentligen derföre att irom konseijen skulle fionas någon som var sjelfständig och oberoende. Äfven vid iniräffande minderårighet syntes det naturligast, att högsta domaren deltog i rikets styrels-, Biskop Faxe ville ock bibehå!la JustitieStatsMicistern inom StatsRidet. Ståndet ansåg som sin gemensamma tanka: att Just tieStatsMinistern icke tillika bör vara ledamot af konseljen. Deremot rescrverade sig Biskop Faxe. Genom voering, då 14 röster stadnade för Utskottets förslag och 18 deremot, beslöts att hvart nom dess titel. Stindet antog vidare, såsom sin gemensarsma tanke, att HofKanslersembetet icke bör finnas eller utgöra ett särskilt styrelsedepartemert, Då derefter fråga uppstod om konsultativa StatsRåder skulle finnas, blefvo dessa genom votering antagna af 25 röster emot 7. Derefter voterades om. deras antal; ty sedan Ståndet bifallit 5 Y, a:t StasRådens. antal skulle vara tolf och HofKansieren nu skulle utgå, så blef någon tvist om deras antal, Några voro för decimalsystemet, hvadan de konsultativa StatsRåden skulle blifva 3, andra åter för tolfmannaskapet, hvarigenom antalet skulle ökas till 5. Genom votering, i hvilken 15 röster stannade emot 9, be lö:s att de konsultativa StatsRåden skulle vara 5, under förbehåll likväl, att HofKansleren icie är ledamot af konseljen. Bonde-Ståndets Plenum den 2 Okt. Indragningsmakten och Juryn. (Slut fr. gårdagsbl.) Botvid Jonsson åberopade de skäl, Utskottet ardragit för sitt betänkande, i hvilket han förklarade sig instämme, usder tillkännagifvande, det har, med försakelse af tidningsskrifveriets !oftal, och skild ifrån alla impulser, samt hård mot både beröm och smädelse, oförskräckt uttalade sin öfvertygelse. — Vice Talmannen Jon Jonsson ordade i samma syftning. — Hans Jansson ville så hjertans gerna antaga Utskottets förslag i bvad det 1örer den förhatliga indragningsmaktens afskaffande, men beklagade, att Utskottet de: jemte velat låta Juryinrättvingen faila som offer. Han kunde ej foörstå, att en afdelning af riksförsamlingen i ett fritt land velat framstå som organ för ett förslag att upphäfva just en sådan inrättning, som i andra konstitutionella länder anses såsom ett palladium för folkets frihe!; en inrättning, som i bredd med konstitutioner, nu införes i sjelfva Spanien och Portugal, der det i århund.aden förtryckta folket knappt ännu tyckes veta hvad den sanna friheten är. Talaren trodde, hvad angår påståendet om juryinrättningens otillväcklighet att skydda mot itryckfriheismissbruk, det slike missbruk bätte kunna bedömmas af en jury, än af en domare, isynnerhet som dessa ärenden ligga utom gränsen af vanliga rättsfrågor, och tull jurymän kunnet väljas sådare som bäst förstå uppfatta ämnets beskaffenhet, samt ändamålet och verkan afoffentliggörandet. Talaren åberopade i öfrigt Pr. Hallströms vid betänkandet fozade reservation (e Aftonbl. N:o 224) samt AA. Danielssons nu hafda yttrande, och yrkade återremiss. Olaus Eriksson fr. Bohuslän androz, att, oaktedt ingressen till Uuwkoitets ifrågavarande memorial är affattad i så insinuania ordalag, och motiveringen så scharmaut uppställd, att enfaldigt folk lätteligen kunde komma att, som man siger, bita på den kroken, han dock ej förmådde dela Utskottets opinion, Tailarcn kunde cj gilla de så ofta upprepade ordalag, hvari Utskt. tyckes vilja liksom nedsätta it: yckfribet-lager, med benämning af underordnad lag o.s Vv. Han oktade alla grundlagar lita het, Eurde ej inse hvarföre Uiskottet sammanfört i cit memorial förslagen om indragningsme tens och juryns uppbifvande, om icke för att i det ena fiana en smaklig vehikel för uttrycket af sitt nit med I afseende 5 di4 andra. Till tsd omv no oo 0 Pt g