Presle-Ståndets plenum den 6 Okt. f. m. Debatt om Stats-Rådets organisation. Föremål för dagens öfverläggniog var Konstiiutions-Uiskotts memorial, angående en ändamålsenligare organisation af Stats-Rådet. (Se Aftonbl. d. 27 Sept.) Diskussionen hvälfde sig nästan uteslutarde omkring tvenne frågor, neml. 1:0 om Konunogens; Stats-Råd skulle bestå af föred:agande Departements-Chefer, och 2:0, om några Stats-Råder skulle vara chefer för de förvaltande verken, hvarigenom Ko legii-presidenterne skulle upphöra att vara särskilta embetsmän. Skälet för det senare förslaget tycktes i allmänhet vara det, att ärenderna skulle på det sättet både raskare och med större öfversigt, äfven i detaljfrågor, blifva föredragne inför Konungen, när detta skedde genom den, som uti kollegium öfvervarit och deltagit uti deras beredning, Deremot ansågs denna förändring af dem som tillhörde den förstnämda åsigten vara oförenlig med Svenska folkets af ålder bevarade föreställning och önskan, att, Konungen äger allena riket styra, ty genom antagande af detta förslag skulle uppstå den mest skarpa ministerialstyrelse, gnom hvilken ensidigbet i åsigter och föredragning skulle blifva möjliga lätta följder. Prosten Östberg ansåg mera sammanhang vinnas om kollegiernes chefer sattes till presidenier i departemest.n. Derigenom skulle undvikas de många omvagar som äro en följd af vex ingen utaf utlåtanden och skrifvelser mellan dessa embetsverk och konstillen. Rådens ansvarighet skulle ock ökas, emedan de mäste anssara äfven för efterlefnaden af författningarre. Vid hvarje ritsdag borde ock Justiile-Ombudsmannen till Konsit.-Utskoitet afoifra en embeitsberättelse om och huruvida författningarnes föreskrifier blifvit efterföljde. Piosten Rosen ansåg qvalluorviratet af de 4 konsultativa Stats-Raåden böra försvinna, emedan man hade att hbef:ra det dessa piaser skulle biifva blott sirekurer. Instämde för öfrigt i Biskop af Wingårds reservation. Prosten Zstrand ansåg, lika med Prosten Östberg, bäst ait vissa af Stats-Råden blifva chefer incia kollegierne; att clia föredragande Stats-Råd öfrervara besluten, på det enhet i åtgärderne måtte vinnas. Talaren instämde i Biskop af Wingårds re