Aftonbladet – 25 augusti 1834, sida 1

PO rå ee MAR 3 sätt måtte fyllas; Nils Persson från Södermanland: Orsaken till den föreslagna tillökt ingen härleder sig ej från ökade kostnader vid korrekticnsinrättsingarne, utan derifrån att kostnaden för fångars transporterande i länen i senare tider synnerligen ökats, Denna mening delades ock af Sti:indlund. Såndet biföll betänkandet N:o 85 till alla: delar. Nionde Hufvudtiteln. (Stats-Utskottets Utlåtande N:o 220, i anledning af N:o 87.) Ståndet biföll betänkandet N:o 87 och lade N:o 220 ad acta. Tionde Hufvudtiteln. Ståndet hade under deuna titel bifal!lit betänkandet N:o 84, hvilket det ock ru vidblef samt lade N:o 221 ad acta. .Endragnings-Staten. (Stats-Utskottets Utlåtande N:o 222, i anledning af betänkandet N:o 89.) Andra punkten, om landshöfdingars samt Jandtstatstjenstemänzs och betjenters pensionsrätt. — Heurlin yrkade följande förändringar i det af Utskottet föreslagna pensionsbelopp, nemligen för landssekreterare cch kamrerare 900 Rer, för landträntemästare, kronofogdar ech förste landtmätare 600 Rdr, samt landshöfdingar 1,520 Rdr, likväl utan rubbning i hvad redan, till följd af sista Rikets Ständers beslut, blifvit under tiden beviljadt. Talaren förenade sig i Hr Petres tanka rörande Han; Ex. Grefve Rosenblads anslag å Allmänna Iadragningsstaten. — Hans Jansson citerade sin reservation och yrkade afslag i denna punkt, Flere instämde häri. Ståndet afslog betänkandet N:o 222 och biföll No 89. Punkterna 4 — 5 biföllos och betinkandet N:o 89, utom azslaget till Assessor Hollstån, som bifölls enligt N: 222. Punkterna N:is 16, 17 bifölls äfrea enligt detta sistnämde betänkande. Hans Jansson hetställde, om ej, enär inom StatsUt.kattet en Ledamot, Hr Petre, yrkat, att Utskottet borde hos Rikets Ständer göra anmälan, för att crbålla visshet om den pension H. Ex. Grefve Rosenblad, såsom f. d. chef för Tullverket, uppbär, hör framgent fortfara. Bondeståndet borde härå göra något afseende. Talmannen förklarade, att. då motion i behörig ordning ej blifvit väckt om indragning af den åt H. Ex. Grefve Rosenblad af Rikets Ständer beviljide summan, som blifvit tillagd H. Ex. icke såsom pension, utin såsäm ersättning för lön vid den af H. Ex. inochafda plats såsom ordförande i förra. Ge. eral-Tulldirektienen, samt Hr Petres ifrågavarande? framställsing, scm omnänrnes endast i havs reservation emct betänkandet, icke har, såvidt betänkandet visar, utgjort föremål! för Utskottets handläggning och bedömande; så kunde, hyad Heurlin fu påyrkat, icke föranleda till någon proposition, Slutligen företogs nu den iske afgjorda delen (1 punkten) af Stats-Utskuttets Utlåtande N:o 214, rörande Kansliregleringen. Och beslöts: Hvad Kgl. Maj:t föreslagit såväl om ökadt löneanslag för dess kansli, som om sportlarnes u!gående till kronan, såsom karta-sigillata-afgift, blef af Ståndet bifallet, mod den jemkning att K. Sig.afgiften för fullmaktec på konsistoriella pastoriter icke förhöjes med mera, än det belopp, hvarmed Kaänsli-Gebibren för dessa fullmakter on utgöra:; hvarjemte Ståndet gillade Stats-Utskattets afgifna förslag rörande uppförande å allmänna Indragniogsstalen af några till f. d. Kanslistyrelsen höraade löaer och sportelersättniagen, äfvensom Utskottets (under littera D.) afgifne yttrande, i anledning af Komminister Dahlgrens motion, bifölls, Bonde-Ståndets Plenum d. 18 Aug. Ståndet beslöt en inbjudning åt Presteoch Borgareståndet att förena sig med Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet om afskaffande af sportelafgifterna vid Kongl. kansliet samt deras utgörande såsom Karta sigillata, och i öfrigt rörande Kongl. Kansliets reglering, på sätt uti sista plenum afgjordes Ekon. Utskottets slutliga betänkande om städernas skyldighet att hålla upplag af salt och spanmål blef afslaget, i hvad det innehåller om saltupplagsskyldigheten, men i öfrigt bifallet. — BankoUtskottets betänkande med decharge för fullmäktige bifölls. — Samma Utskotts betänkande, i anledning af väckt fråga om belåningsrätt af armåensackordsfonds obligationer, föredrogs härefter, A. Danielsson kunde ej frångå den mening, han förut i Ståndet yttrat, om detta ämne, att nemligen pröfuingen af hvad lånerätt ackordfondens obligationer kunna tillerkännas, helt och hållet bör bero af Bankostyrelsen, i enlighet med de allmänna föreskrifter, som komma att denna styrclse meddelas, helst med Bankens säkerhet och dess rörelses 0hb:hindrade gång icke öfverensstämmer att genom särskilte på förhand fattade beslut gifva ovilkorlig lånerätt till något allmänt eller enskilt verk, som sedermera möjligen kunde försättas utur tillfälle att sina förbindelser uppfylla. Icke dess mindre har nu Utskottet tillstyrkt, att armeens ackords-fonds obligationer: genast, och utan afvaktan af Rikets Ständers reglemente för Bankofullmäktiges befattning, må till belåning antagas. Af sådane skäl yrkade Talaren afslag. — I samma syftning ordade P. Persson från Jönköpings Län och Nils Strindlund från Westernorrlands Län. Betänkandet afslogs. L. Larsson från Elfsborgs Län begärde härefter ordet Med anledning af det allmänt kända missbruk, att bränvin, uti små partier i sender, införes till en betydlig qvantitet från Norge, ville talaren begagna den rätt, R. O:s 56 8. medgifver, och, såsom ett af de nödvändiga stöden för realisationen, föreslå, det måtte Riksens nu församlade Ständer hos K. M. göra en underdånig hemställan om upphäfvande af den i K. F. den 24 Maj 1825 medgifna tullfria införsel af utländska öfverflödsvaror och bränvin från Norge. Tufve Månsson från Skåne med många flera instämde i denna motion. — Strindlund förmente, att, om äfven det äskade förbudet komme att äga rum, så blefve det likväl omöjligt att förhindra införseln af Norskt bränvin. Man behöfver blott betänka gränsskilnadens utsträckning, för att härom öfvertyga sig; och 1000 tullbetjenter skulle icke kunna förekomma införandet af millioner kannor. Jag anser derföre motionen icke kunna leda till det dermed åsyftada ändamål — Matianen remitterad, oe ll Ravillninece och I