Aftonbladet – 28 juli 1834, sida 2

dessa tillväxer; om wi besinne derjemte, att vi lemne batalj ett par tusen famnar utanför Stockbolms portar, säkre i flank och rygg, obesvärade af tross och tung packning, hvilket allt lemnas qvar 7i staden, — hvarifrån vi skynde — med rördt sinpe, lågande stridslust och hjeltehopp — att ordna oss under Sveas Riksbaner, som fritt låter sina ärofulla kronor framfladdra i morgonvinden och ljuset; om man besinnar allt detta, så skall man ej heller kunna tvifla om en lycklig utgång. Ja, man måste höra till de förskröcktes antal; man måste vara alliför modiös och skuggrädd, för att, under ofvan anförda gynnsamma förhållanden, kunna tvifia om segien. Nej! hvar redlig Svensk man vill och tror, att vi skola segra: — och derföre skola vi segra, och slunga den förmitne eröfraPren tillbaka öfver hafvet. Hela detta stora ändamål, eller med få ord — slutar Förf. — Stockholms befästande, det vill säga: ett evärdeligt skyddsbref om dess oqvalda besittning — kostar 2 1-2 millioner Rdr bko! — Är det väl — utropar han — värdt mindre? Vi bekänna, att äfven vi i början hänfördes af dessa skildringar; ty om ett sådant ändamål verkligen kunde vinnas för det pris Förf. derpå utatt, och faran är så hotande, — hvilken representant, cch hvilken Svensk skulle då icke gerna lemna sin skärf, äfven af det nödväadisaste för dagen, som utgör så mångens enda tillgång, för att med säkerhet mota och för alltid aflsgsna densamme? En närmare granskning lärer dock snart, äfven inför en mera profan blick, ådagaligga, att Förf. under flykten af sin fantasi, kommit att skåda den mera prosaiska och triviala sifferberäkningen, som dock här är ett så vigtigt item, under en nog mycket förminskande synpunkt i hänseende till kostraden. Betänker man, att de sto mfria bålverken skulle finras på ella sidor omkring Stockholm; att de skulle, för att på några tusen famnars afstånd derifrån försvara flankerna af uppställda troppmassor, upptaga en periferi omkring den vidstrackta bufvudstader, af nära 3 Svenska mil, samt att de, för att wvillika försvara ryggen, synas ämnade att avläggas i dubbla rader, hvilket Förf. äfven antyder, så har man redan någon ledning för planens omfattning; och det torde då icke vara öfverdrifvet att påstå, det de 2 1-2 mill:ocerpa, skulle, såsom ett intet uppslukas i dessa fästningsverk, eller i alla bändelser, endast utgöra en jiten början, den man endast af det skälet icke velat på en gång tilliaga större, för att icke genast afskräcka från all tacka på möjligheten af nationens förmåga att bekosta företaget. När man af dertili sakkunnige hört omtalas, att för hvar million man uppbygger i stormfria bålverk med inre kärnfästen, har man vanligtvis äfven åtagit sig en årlig underbållsoch bevakningskostnad af femtiotusen Rdr; så tyckes förslaget hafva fordrat någon annan bevisande utveckling, än blotta framställningen af den stora österländska plarep, att, under 6 månaders ledighet från politisk tjentgöring i öfriga verlden, Ryssland oförmodadt skulle från Alanvd och Boemarsund anfalla det värnlösa Sverge, för att genom besittningen af dess hamnar och sjöfolk kunna derifrån hota verlden; och den poetiska skildringen af striden om ayckeln till deo sköva Mälardalen, den rika hufvudstads-reionen, så hänförande der ock är, synes Oss då lika otillräcklig att öfser!yga, det förf. fullständigt uppfattat allt som fordras för ämnet. Man skänker gerna sitt bifall åt den unge Ingeniören, som ser ett litet land betryggadt och ett tappert folk, i stånd att slunga den förmätne eröfraren tillbaka öfver hafvet, blott han först får uppresa sina kärnfästen, sedan får armåcer alt försvara dem, och slutligen lyckas få fieuden emellan dem. Men, man fordrar med skäl en djuptänktare sammanbindning af alla omständigheter, så framt anspråket är att gifva en ledning åt statens stora angelägenheter, eller pröfva behofvet af en fattig nations statsutgifter och skattebidrag. Af detta skäl tro vi icke, att någon klok representant, på de skäl författaren angifvit, ville bevilja två styfver till Stockholms befästande; ty, utan att vara någon sådan förrädare mot fosteslandet, som förf. tror hvarje infödd blefve, genom en försvarsplans offentliga framläggande, torde det på goda skäl kunna yttras, hvad vi hört erfarne militärer säga, att de förhållanden, som vid ett anfall mot Sverges hufvudstad måste i öfrigt sammankedja sig, säkert skola betyda mer, än alla författarens sammankediade bålverk. WVioten af Svenska nationens