Aftonbladet – 28 juli 1834, sida 2

tillit och förtroende. Tankan att i en enda å:skampanj intaga Sveriges land, vore väl en militärisk vansinvighet; tv, dertill fordrades att uppoffra lika mycket, som Xerxes mot Grekerna, utan att kunna sedan försvara det. Anfallsplanen mot Mälar-bassinen, som visserligen är den vigtigaste för första anfallet, måste väl fordra så stora förberedelser och så lyckade kombinationer emellan en fiendtlig armees och flottas rörelser, att den svårligen kan riktas på en gång norr och söder om Stockholm, Åt den sidan, der verkligen anfallet sker, kunna deremot, för försvaret, så betydlig styrka, så tillsäckliga fältverk, samt slutligen invid hufvudstaden så stora materiella och moraliska krafter begagnas, att striden ej bör kunna blifva oviss; och säkert vore väl, att den blefve ovissare, om man skulle bruka största kraften i de omtalade kärnfästeva, hvilka vintertiden blefvo af föga användbarhet, och noder hvarje krigets årstid, snarare skulle förminska än befordra möjligheten till det aktiva försvaret: hvilket åter militäviske vetenskapsmän allmänt anse vara det enda användbara, då frågan är att försvara en stor, folkrik, och genom sitt läge för begge stridande parterna, så att säga, oumbärlig stad. i Det synes bäraf, att vi icke taga för afgjord nödvändigheten af det statsanslag, hvartill författaren uppmanar. Vi inse väl, att en och annan plats i närheten af Stockholm, bör vara så befästad, att vissa rörelser, för en i dess granskap lägrande fiende blifva omöjlige; ty, derigenom betryggas den försvarande armåeen, ett i alla sine förehafvanden kunna förekomma, utan att förekommas, Men härmed måtte den ständiga befästningen ock vara nog. Och hvad som, blott i denna del, gifvit anledning till mångens förundran, är, att man ej ännu kunna fatta, buruvida befästningen vid Carlberg är uppfattad i denna syftning, eller om den förutsätter en plen, så vidsträckt, som den författaren angifver. I deona punkt anse vi dock utan ändamål, att nu yttra något mera, då i ellt fall tiden snart lärer utvisa verkliga förhållandet och dessutom någon anmärkning derom på detta ställe, med den ovilja som förvaltningen vanligen hyser för det som kommer ifrån den periodiska pressen, troligen icke skulle bidraga till något mera öppet förklarande derom inför StatsU:skottet. VU —— LL