Aftonbladet – 25 juli 1834, sida 1

SEEDERS rt ENNART ESR STEEN NRA eller underhandlingar, hvarefter jag skall söka ådagalicga att den åtalade artikeln, i afseende på flera deri förekammande uttryck och insinuationer, står i strid med nyss äberopade lagrum . t Artikelförfattaren har först framkastat åtskilliga betraktelser om Provincial-Ständer i allmänhet, och dervidybisnd annat, om de i Preussen: varande, fällt det yttrande, att de icke gjort annat än dumma streck, hvarefter Has, I sammanhang dermed, öfvergår till bedömande af. den dnstitution af samma namn, som nu blifvit i DanmarK ar dess regering offentligen antagen och påbjnden, och hvil:en han anser såsom den största bagatell i verlden, såsom cn docka den man gifver åt ett egensinnigt barn att icka med, m m. . Attädylika uttryck utmärka en smädlig och förolämpasde missa ktning emot ofrentliga Iastitutioner, som tillhöra regeringssättet och de inre förhållanderne 1 stater, med hvilka riket är i fredligt förhållande, lärer icke kunna: bestridas, lika litet som den derigenom bhegaugna lagöfvertridelse torde behöfva närmare bevisas. Di författaren derefter afhandlar de möjliga följderne för Danmark och Proyineial-Ständernes inrättning, synås han hafva kommit till den punkt, hvaråt artikeln påtagiigen. syftar, och som jemväl innefattar det smädiigaste och mest otillbörliga deraf. Han har nemligen under afhaullingen af frågan om successionsrätten till Danska trönen, tillåtit sig yttranden om personer, tillhörande -den Konst familjen. i Danmark, till den grad otillbörliga och förgripliga, att de icke närmare behöfva angifvas ör att genast falla i ögonen. Det torde vara nog, att hänvisa till. hvad som i detta afsseende säges i den period, som börjar med de orden: man kan nemligen utan att inlåta sig i poli ska spådomar etc. och slutar med orden: — att värda blicken på hans bror Ferdinand! och jag hemställer till den blifvande nämdens upplysta omdöme, huruvida de hur förekommande yttranden kunna stå att förena med hvad icke allenast fredligt, utan, ännu mer, vänskapligt förnåtlande regeringarne emellan, ovilkorligen måste fordra, vch vår tryckfrihetslag dessutom bjuder. a Slutligen har författaren ifrån de af honom i nysspämr de period uppgifne förhållanden dragit slutsatser och: texpå grundat spådomar och insinuationer, rörande Danmarks blifvande regering, som icke annat kunna, än vara sårande för en sjelfständig nation och dess varande eller blifvande-priasurativa öfverhet, och hvilka insinuationer således. måste anses för otillbörliga och äfvenledes syftane till osämja. Jag får i detta fall endast åberopa hvad som säges i slutet af artir keln, ifrån orden: Blickarne; så berälta resande ete.? och till dess slut På grund af hvad jag nu haft äran anföra, tror jag mig hafva visat, det utgifvaren af det åtalade bladet förbryutit sig emot 3 4. 9 mom. tryckfrihets-förordningen; och toriv, i afseende på dem möjligen blifvande invändning, att na. 1frågavarande artiikel blott vore en öfversättning utur Nerska Morgenbladet, jag får åberopa samma Förordninrs 15. 7 mom., som stådgar, att: utgifvare af dagblad och periodiska skrifter alltid, i afseende på ansvaret, äro ätt inse såsom förtfattare. . Under förbehåll af öppen talan i allt hvad med målet kan äga gemenskap, anhåller jag att undfå del af svarandens förklaring, då dew blifvit afgifven, för att med slätpåstående derefter få inkomma. Stockholm den 28 Juni 1834: , . J. G. Fredholm. Till Stockholms Södra Förstads Högtärade Kämners-Ratu Hr Adyokat-Fiskalen Fredholm har i, sitt anmärkningsmemorial, emot den åtalade artikeln: Om ProvineialStänderne i;Danmark, hvilket jag nu haft. äran återäterställa, börjat med en citation af innehållet uti Tiyckfrihetslagens 3 9..9 moment; angående smädliga, förgripnigay eller till osämja med främmande makter: syftande omdömen om samtida nationer och stater, — — devas ,öfverhet, regeringssätt, inre eller yttre förhållanden m. m., för att i det följande bevisa, det jag såsom ansvarig: utgifvare af Aftonbladet i Stockhnlm, gjort mig genom den åtalades uppsatsens införande i bladet skyldig till förbrytelse möt detta lagrum, Tryckfrihetslagens stiftare hafva uti inledning till sam ma S., till ett skydd emot misstydning af uttrycken i cn åtalad skrift, påbjudit att de; på hvilka pröfningen af cn sådan skrift kan ankomma, alltid mera må fästa sin appmärksamhet på skriltens äsyftning, in på framställningssättet. — Lyckligtvis an-er jag mig vid detta tillfälle icke ens behöfva söka något skyddaf nyssnämde lagrum; :y blotta genomläsningen af artikelns innefiåll,i förening med. det sätt, på hvilket den af, Redaktionen blifvit i bladet .införd, skall utan tvifvel ioför hvarje oväldig pröfning ,ådagalägga, det såväl åsyftning, som uttryck och framställt. ningssätt deruti äro så fullkomligt oskyldiga, att en mutsatt tanka hos den eller: dem, som föranledt åtalet; endast kunnat härröra från en helt och hållet felaktig och förhastad uppfattning deraf. En ökad anledning till :sistnärnade förmodan himtar jag af sjelfva de ofullständiga eitatiener aktor gjort af de särskilta ställen han utmärkt Såsom brottsliga. Man behöfver endast läsa dessa delar hvar för sig, till periodens slut, i stället att lösrycka enstaka! ttryck, för att finna, det all den förmenta förgripligheten i dessa uttryck, hvidken utan tvifvel äfven skulle kunnga bevisas endast existera i åklagaremaktens föreställning, YCderläggas af meningen i det bela af räsonmementet. Pen ringaste uppmärksamhet skall göra det åskådligt, att artikeln, utom ett allmänt kändt historiskt faktum . ii afseende 3 den ungåa tronföljaren, endast innefattar en enkel framställning om Provincial-Ständers sammansättning , och en af andra ytirad förmodan om de orsaker uti yttre iverldshändelser och landets egen ställning och! behbof, som föranledt deras sammankallande. Att den lika litet åsyftar alt väcka osämja med den makt, som är i frår om sam Aft SMila wara cn Afvarvhet. reserinessäitt eller