NR neat Ven nn a et SS Till Stockholms Södra Förstads Högtärade KämnersRätt! Uti sin, till den bögtärade Rätten ingifne och mig nu meddelade förklaringsskrift, har utgifvaren af det åtalade Aftonbladet i Stockholm, Notarien L. J. Hjorta, icke ingått utr någon närmare vederläggning af hvad jag uti mitt anmärkningsmemorial andragit, till ådagaläggande af den artikels brottslighet, som nu utgör föremålet för min ansvarstalan. Jag behöfver således icke vara vidlyftig uti det slutpåstående jag äger att afgifva, och kan inskränka mig till några anmärkningar i anledning af hvad den tilltalade anfört. Å Han har trott sig kunna åberopa det i ingressen till 3 8. Tryckfrihets-Förordningen förekommande uttrycket: att uppmärksamhet mera må fästas på skriftens åsyftning, än på framställningssättet, men ansett sådant i närvarande fall icke ens behöfligt, då så väl artikelns åsyftning, som uttryck och framställningssättet, skulle, enligt hans förmenande, vara så oskyldiga, att en motsatt tanke endast kunde uppstå från cn felaktig och förhastad uppfattning g.erutaf, utan att likväl Svaranden på annat sätt sökt styrka åetta sitt påstående, än genom en enkel hänvisning till artikelns genomläsning i sin helhet. Detta försvarssätt är onekligen kort, men torde ej vara för svaranden tillfyllestsörande. Jag har förut utvisat och anmärkt de särskilte yttranden i den åtalade artikeln, hviika jag ansett stå i strid med innehållet af 3 4. 9 mom. Tryckfrihets-Förordningen och min framställning i detta afseende lärer icke kunna kullkastas genom det enkla påståendet, att desse uttryck äro oskyldiga. Deras brottsliga beskaffenhet är alltförmycket påfallande, för att öfvertygelsen derom endast skulle vara en följd af en förhastad uppfattning derutaf, och det smädeliga och förgripliga i dessa yttranden förringas ingalunda genom en-g:anskning af artikeln i sin belhet; tvertom blir derigenom dess sannskyldiga karakteristik ännu mera åskådlig för hvar och en, som icke allceles förglömt den aktning man är skyldig frimmande Makter, och som Tryckfrihetslagen jemväl förbjuder skriftställare att åsidesätta i sina omdömen om dessa Makters varande Öfverhet, Regeringssätt., inre eller yttre förhållanden. — Hvad åter beträffar åsyftningen af artikeln, som Svaranden till sitt skydd åberopar, så torde den svårligen kunna bedömas af annat än sjelfva innehållet, och då detta, såsom jag förut haft äran utvisa, -är bröttsligt, kan isyfiningen icke framställa sig annorlunda. Slutligen har Svaranden till sitt försvar anfört åtskilliga af honom fällda gynnande omdömen om de personer, bvaraf Provincial-Ständerna bestå, om den regerande Monarkens personlighet, och om Danska folket; men dessa omdömen öfverskyla på intet sätt de af mig anmärkte uttryck, som i artikeln förekomma om Provincial-Ständerne, säsom offentlig Institution, samt om flere höga personer, eller de sårande framställningar som i öfrigt blifvit anförda, och äga dermed ej eller något egentligt sammanhang. Märvid torde jag, i anledning af ett uttryck i Svaindens förklaring, få upplysa, att jag i mina anmärkninar endast åberopat sjelfva den utur Morgenbladet öfersatta artikeln, icke den dervid af Aftonbladets utgifvare fogade not. Då jag således icke finner Svaranden hafva vederlagt eller ens sökt att närmare vederlägga hvad jag emot honom vti mitt anmärknings-memorial anfört; kan jag cj annat än förnya mitt påstående, att Utgifvaren af Aftonbladet i Stockholm, Notarien L. J. Hjerta, förbrutit sig emot 3.5. o mom. i Tryckfrihets-Förordnivgen, samt får derföre, 1 öfverensstämmelse med samma . yrka, att, jemte .kriftens konfiskation, Utgifvaren måtte få umgälla sin rbrytelse med fängelse, såsom det lindrigaste af de trenne nämde lagrum förekommånde straffbestimmelser; öfver1. nande för öfrigt åt Domstolen, att sjelf bestämma tiJem: efter sin uppfattning af förbrytelsens storlek och CM Stockholm den 17 Juli 1834. 27 AR vigt J. G. Fredholm. Till Stockholms Södra Förstads Högtärade Kämners Rätt ! Då Hr Advokatå kalen Fredholm, långt ifrån att ercuom ett närmare skärskådande af. den åtalede, från Norska Morgenbladet öfversatta artikeln, rucd titel: Om Danska Provincialständerna, i N:o 135 af Aftonbladet i Stocktolm, komma till den öfvertygelse om denna artikels fullkomliga obrottsi:ohet, sumjag vågar tro med mig skall delas af I varje opartisk läsare, tvertom i sitt slutpåståerde förklarat, att dess sannskyldiga karakteristik af smedlighet och förgriplighet genom en granskning at artikeln i sin helhet, blir ännu mera åskådlig för hvar och en, som icke alldeles förglömt den aktning man är skyldig främmande vänskapliga inakter, och i detta afseende jemval å nyo hänvisat till de i hans förra memorial anmärkte ställen, ser jag mig föranlåten, att med några få ord, hvilka skola inskränka sig till den analys af sjelfva innehället, som jag förra gången anmodade Hr Aktor att på egen hand verkställa, tydligare vederlagga obefogenbeten af detta åtal. Jag beklagar likväl, om denna analys icke kan blifva särdeles lärorik, i anseende till villrådigheten att uppsöka skäl för att bevisa, hvad som redan i och tör sig sic!f är alldeles påtagligt. Det första stäilei artikeln, som ådragit sig åklaceavens UpPppmärkssmbet, är Morgenbledets yttrande om de Preussiska cch Danska Provircialständerna. Jag har i min förklaring i förbigående yttrat, att det fullkomligt oskyldiga i åsyftningen at denna de!