Aftonbladet – 7 maj 1834, sida 3

mmm mm Cm UH MÄ juni mm HMHMVISAVMAAAA OA Uv orlsiaalet tuillkanHagiur es vara Jemval i Ar tryckt i London, under titel: Influence on the pub!ie debt over the prosperity of the Country. Vi kunna icke underlåta att underrätta våra Läsare om den angenäma bekantskap vi här gjorde. Vi hade nemligen icke hunnit längre än till fjerde sidan, då vi började gnugga oss i pannan, och ville påminna oss, att vi läst samma satser förut på nagot annat ställe, i synnerhet som sådana paradoxer der drifvas, att de lätt måste fästa sig i minnet; och innan vi hade hunnit till slutet af dea femte, hade vi det nöjet att uti detta från Engelskan öfversatta arbete, punkt för punkt, igenkärna en gammal bekant från sistiidet är, och denna på köpet tryckt hos L. J. Hjerta, Utgifvaren af detta blad. Det är nemligen hvarken mer eller mindre, än År Professor C. A. Agardhs bekanta inledning till Grefve Björnstjernas afhandling om Engeiska statsskulden, hvilken först blifvit öfversatt pa Engelska, och med tillägg af åtskilliga siferkalkyler och mera direkta tillämpningar på England, derstädes 1 original utgifven, samt vidare å nvo på Svenska öfverflyttad, ehuru vi icke kunna säåga att detta skett 1 en förbättrad upplaga. E den Hila olkblet uti sjöufva orden som antingen. med iiit eller genom sjeltva den dubbla öfversättpingen uppstält, ar nemlisen i värt tycke origivalets, eller Piol. Asardbs språk, vackrare än kopians, hvilset Läsaren sjetf torde inhämta genom iemförelJ J se af båda skritterna, ifvåv orden: Den grund hvarpa, Ole påg. 2 sista reden 1 den förra och början af pag. 4 i den sednare skriften, samt vida:e alt framåt. Då de fleste, som intressera sig för national-ekonom:en, utan tvifvel evtura sig Professor Agardihs besagde märkvärdiga inlednivg till Grefve bjornstjernas lika märkvärdiga skrift, hvilsa båda 1 så hög grad bevisa sanuingen af den gamla versen: Den smille är i ett, kan irra i ett annat, st skulle vi nu ansett alldeles öfverflödigt att bortiaga något rum med recension öfver den sednare utkomna skriften, om vi icke just bandelsevis hade framiör oss en sådan ul ett nummer af Engelska tidpingen the Times för sistudne månad, och wi förmoda att det skail intressera våra lasare höra, hvad detta i fivansiella ämnen så ansedda, och i hela verlden at alla mest spridda dagblad yttrar CM cn skrift, som 1 det bella tillhör en Svensk lärd: Den Engelska tideingen börjar med att berömma författarens bannedon: af de Engelska auktorerne i politiska Etonomien), äfvensom at Puglands finanshistoria och dess nuvarande finanssystem; men detta, säger recensenten, får ej förleda oss till antagandet af den stora, politiska vidskepelsen, som författaren antagit och söker att försvara, samt fortfar: Denna vidskepelse består deri, a:t en statsskuld, i och för sig sjelf betraktad, och utan afseende på nödvändigheten af dess åtagarde, skulle vara en verklig välsignelse; att dess inflytelse på nationalvälståndet är lyckosam; att den har en kraft att skapa nationalför mögenhet; att den både tillsin natur och i sippa verkningar skiljer sig från privatskuld, — emedan, enligt författarens ord, statsskulden är en högra handens lån till den wvenstra hos en och samma införlifvade personlighet, nationen, som blott betalar: hvad den emottager och hvarken derigenom har plus eller minus; då privatskulden deremot är en ötverlåtelse af egendom i andra händer, som lemnar betalaren ett afgjordt minus af meael. Enligt författaren, hafva således alla föregående skriftställare i finansläran haft orätt, undantagande Alex. Hamilton i Amerika, Bankieren Lafiltte i Paris och den stora spekulanten Ouvrard. Den ofta bevisade satsen, att en statsskuld alltid är en börda för ett land, är, evligt författaren alldeies oriktig, deräst ej intresset går utur landet. Denna lära: framställes af honom ien mängd olika skapnader, och han söker stödja den på talrika bevis, alla innebärande samma ursprungliga förvillelse. Så säger han, 1. ex. att de allmänna fonderna, om de skötas med klokhet och försigtighet, icke allenast erbjuda den största saberhet för kapitalerna, utan äfven öppra det största fältet för vinster och förluster åt dem, som välja att löpa risken? Säkerhet för kapitaler och lätthet att speia, synas snarare vara oförenliga fördelar af samma berömvärda inrättning. Förlattaren säger äfven: att en statsskuld, fastan den bär sådant hamn, förtjenar mindre stt kallas skuld, än Engelsa bankens ormlöpande sedlar; ty ingen kan söka staten för betalningen af en statsobligation, då deremot sedelinnehatveare, när han 11 bo åå rr 1 —— —— 2 2 -—— vm (a