0 på gatan Transnonain. Aldrig hade den blifvit försvarad; och endast några få skott hade hörts i hela gatan. Hela aftonen hade linietrupperna, utan att lossa skott, varit mästare öfver alla dessa försvarsanstalter. Mot kl. 10 aftonen drogo de sig tilibaka, men förstörde olyckligtvis ickebarrikaden. Om natien samlades folk i gatan, kullstjelpte stora vagnar, och som de avbetade ostördt lIvckades det, att snart af dessa obetydliga materialier göra ett ärsvar, som började blifva af någon styrka. Den 14 kl. 4 om morgonen återsyntes trupperna och bortdrefvo utan svårighet någre upproriske, hvilka ännu voro der församlade. Kl. 6, då allt tycktes vara nära slut, lärer ett skott lossats från ett hus näst intill, som sårade en officer. Genast kommer en officer med manskap af 35:le linie-regementet, buitar på porten och befaller i Jagarnes namn, att öppna den. Portvaktaren hade flyktat upp i S:te våningen. Br DAubignoy, fastän sjuk, skyndar att öppna porten och ropar: se är Hinietropparse här våra befriare! Man skjuter på honom och dödar honom med bajonetterna. Soldaterna :usa uppför trappan, döda fir Hue, möbelhandlare. och ett barn, som han höll i sina armar. De skynda derefter 2 trappor upp. Breffort, en gråhårig gubbe öppnar genast för dem, men såras död Het af tre bajonettstyng Han ropar då: officer! J mörden stilla och laglydig st folk, sparen qvinnorna och dem som äro här. Ofliceren svarar med känslolöst barbari: 7tg usling eljest låter jag döda oh Si dig! Vid dessa ord förmår madame Bonneville den ; gamla mannen att ingå i ett kontor, betäcker honom med sip kropp, men erhåller 3 bajonettstyng i händer och armar. Soldaternc, uppmuntrade till mord, skjuta på Mademoiselle Besson, och döda henne med bajonetter. De skjuta äfven Hr de la Riviere på så nära håll, att hans kläder svedas af skottet och hen dör för 11 bajonettstyng. 3å mycket utsjutet blod, så många dödens offer, stilla ej deras raseri. De rusa upp, våning från våning, och döda åtta andra personer: en, gammal ordensprydd militär, Bouton, hans kusin, Hr Guitard, Robiquet, Per, Loisilion, Louis, alla idkare af loilige näringar, fredliga mecborgare, och ett barn af 13 års ålder, den unge Frans Bruneau, dödas i sin moders avmar. Nin bror, Lonis Brefort, handlade med färgadt papper. Ifrån längre tid bosatt i detta qvarter, åtnjöt ban alla sina grancars aktning, var älskad af sine arbetare och en sådan vän af ordnivg och fred, att han betalade dessa senare den föregående dagen dubbel afiöning, för att afhålla dem ifrån att blanda sig med fredsförstörarne. Detta allt kan med vittnen bevisas. Gud bevare mig ifrån, att göra vår käcka armd ansvarig för dylika fasansfulla handlingar. Krigshären är våra vänner, våra bröder, våra barn. Min kärlek för Jem är så stor, mitt förtroende till de tänkesätt, de ädla och Franska tänkesätt som lifva dem, är så odeladt, att jag ej begär andra domare än dem, som genom ödet kunna tagas ur dess sköte. Må då den store brottslingen, den som anbefa!lt så många rysvärda brott, må denne stäljas inför sine likars domstol, må de afgöra om hans straff: detta är allt hvad jag önskar. Såsom broder, som landsman, har jag: uppfyllt en helig pligt. Konungen må fullgöra den, som konungavärdigheten ålägger honom! P TT mm — RR rr