(Insändt.) Om arfvode för Krono-restantiers indrifvande. Ehuru motion vid denna Riksdag väckts om arfvode år Krono-betjeningen, för utsökande af Kronorestantier, hyser man likval här å orten föga hopp derom, att någon skall vårda sig omen så fullkomlig utveckling af ämnet, att opinionen kan hinna stadga sig, för Lifall till denna motion. — Den ringa uppmärksamhet, som Krono-betjeningens vanlottade ställning tillförene tillvunnit sig, gifver till denna farlåga mycken anledning; och det är derföre, samt då mycken allmän vigt på frågans utgång beror, som insändaren häraf ansett sig, i och för opinionens stadgande, böra på detta sätt allmärgöra några på säkra fakta och mångårig erfarenbet siundade upplysningar i ämnet, dem han förmodar skola utgöra tillvacklige skäl att bifalla motionen. I den ifrågavarande motionen anmärktes, alt restskyldige, som nu mera icke aro förfalloe till någre böter för åstdosättande att uppassa andra Uppbördsstammar, spara —8 mödan att bevista denna Uppbördsstamma, sam att, änvskönt de hafva medlen i beredskap, de likväl maklighet afbida Kronobetjenivgevs ankomst, att dem afbämta. Att denna anmärkning äs med savva förhållandet enlig, hor Insändaren, som tillförene i tio år bestridt Länsmansgöromål i ev vidsträckt socken, under alla åren erfarit. Såsom bevis derpå, det konsten att i detta. föll sporra egen möda bland allmogen sprides, får Insänvdaren anföra, att under sista Uppbördsstämman inom den socken, der insändaren bor, uti en by, som består af tjugufyra, i allmänhet ta