IOoikCis ratt all sjul. HDeskatla SIS, och der en sadan rätt fanns, der 60 S. Regeringsformen uttryckligen förbjöd Regeringen, att, utan Rikets Ständers hös rande, förhöja några afofter; af hvad namn som helst, vore det nästan otroligt, att sådant kunde hända, som i detta fall verkligen tilldragit sig. Man skulle således kunnva fordra en återbäring af all den tolag, som Regeringen sedan 1809, ständerna oåtspordt, beviljat särskilta städer. Den lade ett band på nederlagsoch transito-handeln, emedan den vore föränderlig och ojemn, så att utlänningen aldrig kunde veta, till hvilken stad det vore fördelaktigast och säkrast att skicka sina varor, hvilka derigenom på särskilta ställen så fördyrades, att Norrmännen t. ex. funno mera uträkning vid, att hämta varor från det aflägspare Danmark, än från det nära liggande Göteborg. Dessutom gjorde den ofvannämde olikheten, att varorna blefve olika dyra i särskilta städer. I Kalmar var tolagen blott 3-8:dels rocent, men i Karlskrona fulla 3. På sistnämde ställe måste då alla varor blinära 3 procent dyrare. Nu var det likväl konsumenten, som måste betala afgiften å varan, och det var följaktligen landet, som skattade till städerna, Denna utgift var egentligen bestämd för ändamål, tillhörande sjöfarter, såsom hamnars underhåll m. m., men hade, genom Regeringens ynnestbevisning, blifvit småningom på åtskilliga stöllen förvandlad till en skatt, som användes till aila möjliga städernas behof, hvilka de eljest sjelfva voro skyldiga att betala, och dem uppstäderna äfven ensamma måste vidkännas. Såtfunda hade tolagen i Stockholm blifvit efter hand ökad från I procent å inkommande och 1-2 å utgående vwaror, till 2 1-3:dels på inkommande, och 1 1-3:dels på utgående. Den utgjorde nu i medeltal 255,000 Rdr eller något mer än bevillningen för stadens rörelse och handel. Häraf användes endast 43,000 Rdr till tolagens egentliga ändamål el!ler sjöfartens behof, och det öfriga åtgick till underhåll af stadens bygnader, till dess Embetsmän, till barnhuset o. s. v. I Göteborg var förhållandet äpru värre, ty der utgjorde tolagen 116,000 Rdr, hvaremot hela Bevillningen för både staden och länet ej steg till mer än 92,000. I Kariskrona hade mon slumpvis bortarrenderat densamma till några hanudiande, som derpå skördade en ganska betydlig fördel. Af tolagen var en del bestämd till ersättning för städernas inqvartering. Då Göta kanal var färdig och en hamnplats skulle inrättas vid Mem, uppkom en tvist emeilan Norrköping och Söderköping, och Regerinzsen måste, för att ej komma i kollision med de särskilta intressena, villåta, att inqvarteringstolagen fick uppbäras äfven vid Mem, d. v. s., vid ett ställe, der icgen garnison ligger, der ingen borgare bor, der icke en gång något hus är bygdt. Det skulle vara ren vinst för S:aten, att befria stapelstäderna från all deras skatt till stadskassan, och i stället dit indraga hvad de uppbära 1 skatt af Svenska folket genom tolagen 0. 5. V. Motionären ville, för att skona vissa intressen, icke föreslå den sålunda olagligt uppburna afgiftens återbaärande; men begärde, att en undersökning måtte anställas om dess rätt och det belopp, hvartill den ntigicky att den måtte rättvist och lika fördelas, ineå direkte till Stater, och Stapelstäderna från Tullverket utlbekomma den andel deri, som pröfvades -böra tillfalla dem. Hr Lagerhjelm instämde i motionärens åsigter, ansåg frågan icke röra rågot Stånds privilegium, och tredde, att en urdersökning härom var nödvändig. Friberre F. Boije anmärkte, alt sjelfva namnet tolag, som var platt-tyska, tillkännagaf, det afgiften var tillfällig. Den härrörde från medeltiden, då Hansestädernas köpmän, för att erhålla en bättre behandling och mera beqvämlighet i de Svenska hamnarnay frivilligt erbjödo sig att, utöfver den egentliga tullen; erlägga ett tillskott, ett tolag m.m. Fiibertren trodde äfven, det saken ej kunde anses Hr v. Hohenhausen böll formfrågan för ganska ömtålig, och erkände, det han annu icke var ense med sig själf, under hvilken synpunkt hon borde betraktas, då hon här väcktes efter den egentliga motionstiden, hvarföre han begärde henne hvilande på bofder till nästa plenum. Detta beviljades äfven. Plenum slöts kl. half till 2 eftermiddagen. PresteStåndets plenum d. 7 April. Hr Erkebiskopen tillkennagaf att högv. ståndets Mr ATA 1 6 rek ANP RR