Aftonbladet – 8 april 1834, sida 1

sjelf bekände sin förseelse, och den, som öfverbevisades derom. Någon liten tvist uppstod sedan emellan talaren och Friherre L Boije, om detta brotts olika natur, hvarvid Frihberren slutligen yttrade, att han ej rådde för, det han var jurist och förstod lagen. Hr von HartmansdorfJ böll deremot för, att man icke borde uppskjuta med en som behöflig och nyttig ansedd lagförändring, till dess hela lagen kunde komma att öfverlemnas till Ständernas bandläggning, emedan i sådant fall hela Lagutskoltet skulle bli öfverflödigt, utom möjligtvis för Kongl. propositioner. Så hade man icke förfarit vid föregående Riksdagar, och Hr H. anhöll om bifall till betänkandet. Härmed förenade sig äfven Hr wv. Hohenhausen, som ansåg det ganska bill gt, att en person, hvilken begått ett på moraliteten så djupt inverkande brott, som mened, icke fick beklädas med något medborgerligt förtroende. — Brtänkandet bifölls. Ekonomiutskottets betänkande om aäckorders afskaffande till Landshöfdingetjenster, önskade Hr Cederschöld måtte återrvremitteras, emedan Utskottet deri antagit som omöjligt, hvad som likväl ganska lätt kunde hända, hvaremot talaren ansåg icke öfverflödigt, att en anhållan härom till Kongl. Maj:t gjordes af Ständerna. Grefve Posse trodde, att den föregående talaren ej kunde veta, huruvida ackorder ägde rum eller icke, emedan sådana, der de möjligen skedde, gjordes i hemlighet. Grefven hoppades, att den dag aldrig måtte komma, då Ständerna till Regeringen framställde önskningar, som ej stödde sig på verkliga fakta, äfvensom att upphörandet af ackorder visserligen vore önskvärdt, men dock borde det ej få föranleda enskiltas lidande. Att Regeringen delade denna åsigt, syntes af beslutet om ackordernes amor:erande vid armeen, och hans egen erfarenhet bekräftade det. Då Grefven tillträdde Landshöfdinge-Embetet i Skaraborgs Län, hade han dervid betalt ett, efter hans tarka, tämmeligen drygt ackord; men under de sju år han innehaft detsamma hade det småningom amorterats, och hvad som brast deri, hade blifvit ersatt af Konungens handkassea, så att hans efterträdare ingenting erlagt. En framställning härom till Kongl. Maj:t ansåg Grefven sålunda innebära, om ej en otacksamhet, åtminstone en olämplighet. Hr Cederschöld ville emellertid, att Ständernas underlåtenhet att anmärka ett oriktigt förhållande, ej måtte få anses som ett godkännande deraf. Om ackorder skulle bibehållas för några vore det skäl att nedsätta lönen för dem som ej betalt något ackord. Friherre F. Boije fruktade, att det skulle vara öfverflödigt, att genom en framställning till Kongl. Maj:t yttra Rikets Ständers tanka härom. Vid förra Riksdagen hade Friherren gjort en motion om en sak, som han ansåg och ännu anser för hvarje Svensk mans rätt. Ständerna hade dock ej trott någon åtgärd å sin sida behöflig, emedan de, på Utskottets förslag tagit för gifvet, det Kongl. Maj:t icke lärer neka det ifrågavarande företaget. Icke destomindre hade Kongl. Maj:t, då en enskilt man, 14 dagar derefter, i förlitande på Ständernas yttrade opinion, härom gjort en ansökning, afslagit densamma. Hr von Troil trodde att det gafs få saker, som allmänheten bättre kände än ackordernas existens, och att det således vore af nöden, att ständerna derom yttrade sin opinion. Dessa ackorder vore i allmänhet skadliga, men isynnerbet vore de det i anseende till förtroende-platser, hvilkas innehafvare : derigenom gjordes ännu mer beroende af Regeringen, än grundlagen åsyftat. Styrelsens bide vänner och motståndare vore dock ense derom, att hon ej kunde förebrås någon öfverdrifven stränghet emot högre Embetsmän o. s. v. Talaren anböll slutligen att Utskottet måtte anmodas föreslå nägra lämpliga utvägar till ackordernas afskaffande. Betänkandet återremitterades. Grefve Otto Cronhjelm uppläste nu en motion af följande hufvudsakliga innehåll: I Borgare-Ståndet hade Hr Wern föreslagit en uns dersökning om tolagen, men hvilken fråga ståndet ; ansett röra dess privilegier, och sålunda lagt den, som man brukar säga, under bordet. För sin del skulle grefven ha ingenting emet, om ella privilegier lades under bordet; men att frågan icke var af dylik natur, visade dess behandling vid en föregående Riksdag, då ständerna afgjort en sådan, Oh oo oo omm CA a ooo ooh MN ) VIA