Aftonbladet – 25 februari 1834, sida 3

) tet nogare kalkylerade sin behållning vid bränvinsbränningen, som troligen är föga eller ingen, isynnerhet som, med hans sätt att bränna, dratiken anI vändes såsam gammal och surnad, då den för boI skapen är mi2dre tjeniig. Opinionen är härom så delad, att san af nämde skäl må tillåtas bränna, tills han vinner bättre upplysning om sin förmån. CFör närvarande sker minst hälften at bränvinsproduktionen af p otates: skulle bränningen blifva fabriksmessig, så uppbrändes den stridaste spanmäden; produktionen af potates skulle blifva långt mindre, och snart nog skulle utländsk spanmål åter införskrifvas. Afven af detta skäl är bättre att behålla husbehofsbr: ningen. i Bränvinsbränningsti den bör icke inskränkas till 16 veckor, utan borde , från och med September, så länge man behagade,, få fortgås ty landtmannen bör beflita sig om att, ju längre ju bättre, kunna hålla sin boskap på stall; ty derizenom vinnes gödsel, och genom den stridare och mera spanmuäl och foderväxter. Mäsk-karens storlek bör beskattas, men det menskliga förståndet bör lemnas fritt spelrum, att tinuverka sin vara med största hvsbållning på tid, Log, och arbete — att annorlunda förfara är inishuse hållning på dessa essentiella artislar. Alt man annu idisdor på former och konstruktioner af pannor ar verkligen ömkligt, och förorsakar onödiutvis lagbrott, konliskationer och gräl, och dessatom en beskattning på lacdtmannen, som kommer kopparslagaren tiil pass, vida större än hela bränvinsskattev. Härför fredad kan man serna unna staten en större inkoms:. Kontrollen öfver mäsk-karem är vida lättare än öfver paunrymder och former. Räattigheten att begagna större kubikfots måsk-kar kan rättas efter en viss uppskattning på den öppna jorden, grundad på produstion af spaomål, foderväxter och potates. Haru falskt år det icke, att vid uppskattning af en egendom, der läge, skövhret och byggnader blifvit beräknade, vilja derefter beraknva rättigheten att tillverka bränvin. Städerna böra förädla den grofva varan, men e) tillverka den efter annan beräkning än deras åkerproduktion. Att i det stället uppmuntra dem till odling af handelsväxter vore långt klokare; ceodast artikeln Tobak är en stor tyvgd på handelsvågen, som betydligt kunde minskas. Hemmansskatten på bränvinsbränniog är orättvis, och bör blott för den skull afskalfas. Lönnbränningen är en obetydlighet, cch kan af vederbörande lätt, om de wilja, kontrolleras. Att göra en stackars torpare eller bonde, som med en liten lyftpanna bränner i en bergskrefva i skozen, till lifsträsfåvge är ontdigt; om han mister sin redskap är nog, och för länsmannen tillräckligt. Om man antager bränvinstillverkningen vara 24.000,000 kan:r, så vore 2 sk. för hvarje tillverkad kanna bränvin redan en ganska betydlig statsinkomst, cch i samma mån tillverkningsskatien höjes, blifver produktionen mindre, då alla gångande kar taxeras — hvarföre klokast torde vara, att icke fordra för mycket, ty då kunde mindre fås för mer i det kakulerade statsbidraget. a