Aftonbladet – 25 februari 1834, sida 3

ss 0 68 KTETE LTL FER Redan för någon tid tillbaka kom nedanstående uppsets, rörande busbehofsbränningen, Redaktionen villbanda. Som den har den för jensten både att vara kort till innehållet och framstalla några i vår tanka öfvertygande skål, som vi ännu icke sett avvända, så ha vi, bland en stor mångd uppsatser i samma ämne, sparat den, för att meddelas nu, då detta ämne just hörjat komma under öfverläggning i Bevillnings-Utskotuet: Vid en i ettaf Aftonbladets Supplementer införd dsigt under tilel: Änuu en åsigt i den vigtiga frågan om bränvinsbranningens reglering vid nästinstundande Riksdag, får en man göra några anmärkvingar, som temhgen följt med tidens förbättringar i bränvinsbränningen , och många år med uppmärksamhet både idkat denna näringsgren, ech följt alla dess ombytliga öden, samti äfven roal sig att föra kalkyler öfver bränviustillverkningen i Sverige. Med den kännedom han tror sig äga om sättet hura allmogen såväl som medelklassen och de större possessionaterna drifva densamma, har han funnit att allmogens lyftpannor och de mindre pannorna, ej öfversligande 40 a 50 kannors rymd, utgöra det vida ofvervägande antalet så till numerär som afverkningsförmåga, då deremot de större pannorna utgöra jemförelsevis blott en liten del af det hela. Denna visshet har åter stadgat den öfvertygelsen alt, då de mindre pannorna blott begagnas vissa tider af bränningsåret, säsom höst, jul och vår, med några små bränn, tillverka de 18 åa 20 millioner kannor af 24 millioner, som lär vara det totala antal kannor, utan bränvinsförbud vanligen tilltillverkas öfver hela Riket; deraf synes att de större fabriksbrännerierna, hvilka icke producera så mycket som de möjligen kunna förmå, icke kunna tillverka mera än 4 a 6 millioner; häraf blir den följd, att då bränvinsförbud för någon tid blir utfärdadt, söka de små pannornas innehafvare att drifva sin tillverkning, par speculation, högre än annars; de större kunna med bästa vilja icke öka sin redan till det högsta drifna tillverkning, och derigenom blir, rakt emot förbudets syfte, mera bränvin tillverkadt än annars skulle blifvit, utan inskränkning af bränningen. Åsigten i Supplementbladet är, att mel en kannerymd af 3,530,006 kannor skulle hvarje vecka: tillverkas 5,295,606 kannor bränvins detta skulle då å 16 veckor göra 84,726,c60 kannor. Då tillverkarne med 24 millioners tillverkning hafva föga behållning vid låga priser på bränvin, så skulle naturligtvis, med en så mycket större tillverkning, afsättningen blifva trögare, priset blifva lägre, oaktadt en del af den till brödfödan bestamda säd vore uppbränd, således ändamälet — mindre supande, högre pris, helt och bållet förfelas — och, efter någon tids erfarenhet, kalkylen bå ett större statsbidrag slå betydligen felt. Anmärkåren tror alt husbehofsbraänningens bibehållande, på sätt den nämda skriftens åsigter föreslår, är ganska ändamålsenligt; men: då flerfaldiza. begrepp om det rätta ofta sprida ljus, tror man sig äfven skyldig att gifva sitt projekt tillkanna. Husbehofsbrävningen bör bibehållas, af det: skäl, att då avvändes slösad, vårsäd, af vatten och frost försämrad spanmål och potates med någon förmång.— likvisst: önskar anmärkaren att bonden li-: JA , 7 å å JMF Fa