Aftonbladet – 14 februari 1834, sida 2

tion med Rådstufvurätten utställde, samt Hellen bergs ombud, försedd med Rättegångs-fullmakt in blanco, infunnit sig hos Rådstufvurätten, för att besvärshandlingarne Rätten tillställa, Hr Borgmästaren äfven deltagit uti Rådstufvurättens obehör iga och lagstridiga beslut, hvarigenom förklarades att handlingarne, i anseende till fullmaktens föreg ifna bristfällighet, ej kunde emottagas; hvilket Hr Borgmästarens handlingssätt, det han, åtminstone i afseende å förstnämde beslut, velat gifva färg ar att vara grundadt på en skyldig omvårdnad föomyndiga barns bästa, hetraktadt i sitt samt manhang, och i förening med hvad i ett annat emellan Hellenberg och Hr Borgmästaren anhängigt mål förekommit, synbarhigen haft för ändamål att till Hr Borgmästarens fördel eludera Lagens kraft i detta sistnämde mål, deri Hellenberg just i egenskap af förmyndare för sine omyndige barn, emot Hr Borgmäsaren anställt lagsökning: eller med andra ord: att från Hr Borgmästarn aflägsna uppfyllandet af den betalningsskyldighet, som i följd af denna lagsökning blifvit Hr Borgmästaren genom exekutiva makten ålagd. Vid detta förhållande, och då den, Domare, som för egen vinning uppsåtligen så bandlar, enligt min öfvertygelse gjort sig ovärdig att Domare-Embetet utöfva, anser jag mig, min pligt likmätigt, böra å embetets vägnar påstå, det Hr Borgmästare Salomon Rubin må för det emot honom i ofvanberörde mål anmärkte, i så hög grad lagstridiga, förfarande, dömas, jemlikt I kap. 1235 2 mom. Rättegångs-Balken, alt mista det af honom innehafvande Borgmästareembete i staden Lindesberg och att aldrig mer få Domare-embetet åter. I sammanhang hvarmed jag äfven i största ödmjukhet yrkar, det Hr Borgmästaren Rubin genast må varda från Borgmästareembetets utöfoiug suspenderad. Carl Henr. Pfeffer.