Aftonbladet – 11 oktober 1833, sida 3

f sonare varit ganska moderat i sitt val och ingalunda utsett några prononeerade anhängare af sina satser); så kan dit deremot i vår tanka aldrig ursäktas, att Domstolen, som enligt leg bör uppträda säsom en opartisk medlare mellan bada och icke välja personer, nyvilka högt uttalat någondera partens tänvkesätt eller läro I deu ställning, alt de måste bekänna sig till dem, just utser en jury, om hvilken detta skall förmodas vid första tögovoukast. Likväl valde Domstolen ( (Steckhoims Stads bämnersRutt) 1) följande jurymän ; (de uteclalna mutala vi eV: 1:0 Konangens un varande Minister vid Franska Hofvet, en Kronans amovikle cmbetsman, som står i daglig kontakt med den makts diplomatiska agenter, hvilken ansågs förolämpad af den åtalade artikeln; 2:0 en Utrikes Ministerns bror, sjelf embetsman i Konungens Cabinet för utrikes brefvexlingen, och 3:o likaledes en afsättlig embelsman, som, till råga på allt, ganska nyligen varit förste Kabinetts-Sckreferare. Vi fråga hvarje tänkande menniska, om desse män (hvilkas heder och goda rykte i det allmänna vi för öfrigt ingalunda ifrågasätta) kunna anses opartiske domare I en ömtålig rättegång mellan Kronan och en enskild, ech ännu mer, mellan en utländsk makt och denne enskilde. Vi veta inga, som kunnat vara dertill mindre passande; sjelfva Herrar Statsfader och StatsSchreterare hade varit det mera. Domstolen mäste sjelf hafva insett, hvad hela ailmänketen insäg, aft ett af två var gifvet: antingen var donren fölld, i samma ögonblick då jurymannavalet gjordes, eller ock skulle de utsedde jury-männen afsäga sig. Och under en kraftig styrelse skule vi icke råda mån, som stå-i samma förhållande till den som desse Herrar, att frikänna i en dylik fråga.) Cm, som vi böre tro, de togo utslaget ur sin innerliga öfvertygelse, så förmodade vi dock, att de genast skulle inse, huru tvetydigt deras ställning i Hifvet skulle göra detta, och vi förundrade oss verkligen, då ingen afsägelse förspordes. Dagligt. Allehanda har i den förestående artikeln icke omnämnt en omständighet, som ita väl kanske är den eftertänkligaste vid detta mäls behandling, nemhlhgen sjelfva straffbeloppet, hvartill Domstolen dömt ansvarige utgifvaren af Aftontidningen: Mio månaders fängelse. Då åklagaremakten, hvilken såsom. den yttrat, af egen drift åtalat denna sak, likväl hänskjutit straffbestämmelsen till domstolen, så har denna visat sig emotsvara detta förtroende vv sär: . vb med en särdeles beredvillighet att icke göra straffet för lindrigt. Hr Rosenqvist af Akersbult dömdes sist. år, som läsaren minnes, till sex månaders fängelse. Vi hafva alltid ansett på det högsta orätt, att ett Sant straff ålades honom efter 3 S. 12 morffentet Tryckfrihetslagen. Men hvar och en erinrar sig säkert hurusom orsaken till urbotastraffs tillämpande den gången hemtades derifrån, att den åtalade artikeln i Medborgaren skulle innefatta förgripliga omdömen om H. M. Konungen. Nu har emedliertid det besynnerliga förhållande uppstått, att då tveune olika yttranden blifvit af de resp. Juryerna ansedda såsom förgripliga, det ena mot Kejsaren af Ryssland, det anåra mot vår egen Konung, anser Domstolen H. M. Kejsaren: behöfva en större upprättelse än H. M. Konungen! I 1) Härvid böra vi icke förbigå att nämna ett bruk!, eller rättare sagdt ett missbruk, som i våra Kämners-Rätter lärer förspörjas vid jurymannaval, nemligen att Ordföranden utnämner dem ensam, ehuru Rältens Öfrige ledamöter visserligen äga. röst i detta såsom i alla andra mål. ÄN las damma mm Ana r IR Aa AR AVE OP Pn ÅA