Aftonbladet – 9 augusti 1833, sida 3

var han, men Blott efter ära, sökande densatns ma ull sanningens seger och fäderneslandets väl. Särdeles ädel och älskvärd visar han sig i förhållandet till sina närmaste. Modern, enkedrottninger Kristina, hade tillintetgjort hans ungdoms ljufvaste förhoppningar, sökt moi honom uppreta yngre brodern Kail Filip, och ullställt flere för riket vådliga, för honorna sjelf obehagliga uppträden; och likväl bemötte han alltid denna mor med sonlig vördnad och ödmjukhet, gifvande vika för hennes nycker uti alit, som icke rörde fosterlandets väl och hans koenungsliga pligt. Sina båda medtäflare, hertig Johan för det närvarande; hertig Karl Filip för det tillkommande, förvandlade han till sina pålitligaste vänner, sjelf bemötande dem med oskrymtad och brederlig vänskap. Sin gemål var han obrottsligt ti:o3en, och sökte så mycket som möjligt för veriI den dölja hennes svagheter, Hans förhållande il systern, pfalzgrefvinnan Katrina och til vännen Axel Oxenstjerna, är en lysande förebild af allt, som finnes skönt och ädelt uti broderlig kärlek och orubblig vänskap. Sålunda sjelf framställande efterdömet af en ren och tadelfri lefnad, tålde han ej heller uti sin omgifning några personer med fläckade seder. Sqvaller och bakdanteri bortvisades med förakt; spel, dryckenskap och utsväfningar vore alldeles bannlysta. En och annan ungherre, som började vända sig åt den sidan, blef straxt och utan krus jagad från hofvet; och de andra aktade sig. Sveriges konungaborg var ex boning icke blott för krigsära, kunskaper, smak och behag, utan afven för gudsfruktan, rätt visa och sedlighet; och Sveriges invånare blickade dit upp, icke blott med beundran för det lysande, utan också. med vördnad och brinhande kärlek för det ädla, det vördnadsvärda, som bodsle inom dess murar, och det höga eflerdömet spridde sin välgörande verkan öfver hela riket. Gustaf Wasa, Gustaf Adolf och de trenne likasinnade Karlarne voro idetta hänsecede fäderneslandets sanna fäder, med regering och efterdöme uppfostrande folket till det sinnelag af kraft, allvar, dygd och redBarhet, som tt3ör enda grundvalen för så väl den enskildes som stalens sanna lycka. OM HAAN, Forts. e. a. g)