Aftonbladet – 9 augusti 1833, sida 3

dets Läsare någon otjenst med cott par utdrag deruturv Vi väga icke påstå, ätt yi dervid trällat de intressantaste, men vi ha åtminstone sökt välja ett par af dem, hvilka häst. karakterisera den odödlige konung, som är hjelten i denna del. Om honom sjelf och hbans personlighet heter det: Konung Gustaf Adolf var en ansenlig herre, något öfver tre alnar fång ng, väl växt, dock under de sista åren läggande alldeles för mycket på hullet, till och med så, att endast ovanligt starka hästar förmådde bira honom under en långvarisare ridt. Han var det oaktadt frisk och stark, samt derjemte härdad och rörlig, ehuru icke som faderb. Närsynthet var det enda kroppsliga lyte, hvaröfver han kunde beslaga sig. Hans hållning var ädet och fall af behag; kroppe u fördes rak, bakan något framskjutens håret kert och öfver pannan uppstrubets det var likasom knäfvelbårar och pi ipskägs sullgult; hvarföre han ofta kallades Guldkungen. Pannan och näsan voro böghvälfda, ögonen öppna och ljusblå, ansigtet städse bibehållande ungdomens färgor och fyllighet. Ui: hans blick, anle! sdiag och hela väsende, låg cen sällsynt förening af nedlåtande mildhet samt konungstlist allvar och majstät. Få personer hafva varit begåfvade med så utmärkta själsförmögenheter som Gustaf Adolf. Med lika snabb som djup blick genomskådade han alla så enskilda som allmänna förhållanden, och det redan sem yngling ofta bhältre är de under arbete och erfarenhet gränade statsmännerna, Tillika ägde ban förmågan att utan förberedelse och likväl med särdeles klarhet och behag utveckla sina tankar, varandt genom mildheten i stämma och åtbörder en näslan större talare än den store farfadern. Tian har, sade man, öfvervunnit lika många med bingan som med svärdet. Hans: minne var ganska starkt, och omfattade under mannaåren rikets lagar och invånare med sämma lätthet, som under yoglingaåren alla slags vetensk aper och. språk, Som fältberre kände han ieke blott högre befälet, utan äfven de lägre graderna, till och med många af de utmärktare soldaterna. Uti hans bjorta bodde en sann och lefvande gudsfruktan, yttrande sig hide i ord och gerning. Morgonoch aftonbönerna försummades sällan; gudstjensten aldrig. Svordomar, lättsinnigt och vanvördeligt tal om andeliga Linz. BUN: de han platt icke tåla. Ofta fann man bonom ensam lasande ati den Heliga skrift. Jag söker, sade han, att genom ordets begruntande stärka (mig mot onda lockelker. En person på min plats är ingen annan än Gud för sina gern ingar ansvarig; men just denna sjelf ständishet inleder i mänga frestelser, mot hvilka vi aldri ig kunna tillväckligt vara 2 på vår vakt sjelf i a af de br ukliga filt uppsatte han må: pönerna, och den ryktbara kvigspsalmen: 7 Föräras ej, du filla hop! anses likaledes vara af wnom författad. Eno samtida häfdatecknare vweskrifver honom i detta hänseende sålunda: Konung Gustaf Adolf är en herre, den der ån