måögades erföre taga sin Ulllykt till ett spanmaålsmagasin, hvars ägare bodde i andra våningen deraf. De förnämste af landets ungdom Älogo sig bufvudrollerna, och några Pal ikarer tillbjödo sig att spela de stumma personerne; vader bjeltens lefnad föreställde de hans här, efter döden hans liktåg. Hvad åskådarne betväflar, gjorde man sig inga vidare bekymmer, än att blott bestämma p: äset för platserna, så säker var man om deras deltagande. Allt var i ordning, och den för representatonen utsatta dagen kom. Hvar och en som bade råd skyndade att köpa sig biljett, och snart voro alla biljetterna utsålda. Portarne till Thalias provisoriska tempel öppnades. Först inträdde herrar Primaterne och satte sig på en för dem bestämd bänk, der de, omiöcknade af röken från en mängd talgljus, sutto så nära intill scenen, alt de helt beqvämligt kunde samtala med skådespelarne. De öfriga bänkarne togos i beslag af pöbeln, och intet rum lemnades tomt, utom ctt, der ett trädbord stod med glas, bränvinsflaskor, citroner, romm och tobakspipor för skådespelarnes räkning. Ingen ridå fanns, i stället förj kulisser voro ett par Span-; ska väggar upppslä ällda, bakom hvilka aktörerne gömde sig, när stycket skulle börja. Föru! spatserade de fram och tillbaka på scenon. pratade med hvarandra eciler ropade högljud:! till sina vänner på parterren. Långt ifrån att visa den heliga fruktan för pubiiten, hvaraf Ios oss äfven de skickligaste konstnärer äro geromträngde, vakade de med en polisautoritets he la strängh et öfver ordningen i huset, bestämde platserna oc h betade de motsträfviga med utvisning. De tycktes icke hysa ens den afläigsnaste tanke på möjligheten, att stycket skulic kunna misshaga åskådarne, åndiligen börjades pjesen, och, om jag minnes rätt, bestod första scenen i ett kärleks-saiatal emellan Karvaiskaki och en Turkisk flicka, som förföljde henom öfverallt. Författaren spelade sjelf Karaiskakis roli. Flickans zafs al ev gosse, som, till stor förnöjelse för åskidari: at begge könen, beledsagade sitt föredrag med en så uttrycksfull mimik, att den. efter vira begrepp om anständighet måste förefalla ex Eurepe högst anstötlig. Hars kärleksförbtaripgar afbröles af väldiga slag af en yxa: edet var husets ägare, som icke fått någen frihljett, och derföre nu föll på det rådet an bugga hål i taket, för att skaffa sig och gir familj nöjet alt få se det så mycket omtalade epektaklet. Då ban hunnit bugga så stor tillclugg bam behöfde, började man åter, mer Lord Prudocks avkomst förorsakade svart et! tt afbrott. Den Engelska Agentens sen, som just nu deklaeerade sin roil, sprang genast ned af sccnen, förjagade primalerne från deras bänk, hvilken han inrymde åt sina gäster, och återtog icke förr sin roll, än han. slutat sina höflighetsbetygelser. Stycket gick pu sin gång utan något vidare afbrott; Karaiskaki fortsatte sina hjeltedater, blef behörigen ibjälstucken, anbefallte sitt fädernesland åt gudarnes nåd och sira soldaters tapperhet, samt var just i begrepp ait dö med de skönaste talesätt på tungan, då TZ köshkoen hans mar stec unn från sin nNlats och