Aftonbladet – 27 april 1833, sida 3

och gråta öfver Rudolf; men gåtan förblifver oupplöst. Ett par krigare och ett par polisbetjenter försökte en qväll att besvärja vålnaden; — de sednare vid fem plåtars vite; — men hon försvann då blott på ett ögonblick. Den hvita Frun på slottet Avenel har aldrig åstadkommit hälften så stor publik. Man fann nu att den verldsliga makten var inkompetent mot andeverlden, som lyder under Konsistorium. Man skickade då först efter Kyrkovaktarn, sedan efter Klockarn; och slutligen försökte äfven en af det egenteliga presterskapet att få reda på förhållandet — hvilket dock först Iyckades en annan af upplysningens vårdare, — nemligen en lykttändare. Denne metafysikus utforskade att hela spökeriet härrörde af en argandsk lampa, hvars sken ifrån en af de nyaste grafstenarna reflekterades emot Kyrkmuren. När lågan flämtade för luftdraget rörde sig gestalten af och an, med olika åtbörderz; och när lyktan släcktes, sjönk han ned i grafven. Ännu i går qväll stod dock vid gallerporten en mängd folk, som icke ville tro på denna förklaring. Mången skrattar åt hopens vidskepelse 3 men hvad är väl skillnaden emellan de högas och de lägres lättrogenhet? De förra se spöken midt på ljusa dagen, de sednare om nätterna. —