Aftonbladet – 27 april 1833, sida 3

oe hl UTDRAG AF ETT BREF FRÅN EN SVENSK I Paris. — Vi sågo i går aftons operan Gustave III ou le hal masque, opera historique (!). Det var jemmerligt och harvmligt. Syckets analys kan man gifva i dessa få ord: 4 akter af platitude, ledsnad och historiska osanningar — samt en akt med en briljant farce, slutande sig i en ohygglig katastrof, hvars framkallaude är i flera afseenden revoltant. Den lille gurkformige Nourrit såsom Gustaf III; de burleskt carricaluriserade Svenska kostymerna; våra damer, bland dem grefvinnan Ankarström, klädda som kosackqvinnor; Gustaf Vasa i en pantomim-ballet, klädd son Armenian eller Polsk jude; Spåqvinnan Mamsell Arvidson, utspökad sem en af häxorna i Macbeth; galghacksscenen, hvars månsken, vida under det vi i Stockholm sett i Jessonda, väcker förtjusning — allt detta utgjorde ett oändligen tråkigt och burleskt sammelsurium. Stockholm, hvars utsigt i galgbacksscenea så berömmes, består af en massa hus på en liten udde i ett vatten, omgifven af en kal och obebodd onejd. En fal landsvägsbro för öfver till andra laudet. En särdeles lyx tyckte jag mig finna i galgar, ty utom den förnämsta, under hvilken, stödjande sig vid ena pelaren, grefvinnan Ankarström sjunger en kärleksaria, ser man, ej längt från denna, flera andra af samma siag något förfallna, grupperade tiltsammans, Sedermera bief jag i den tryckta pjesen varse, att på berget eller galgbacken skota finnas ruiner af ett gammalt tempeb (en sublin approximation!) Om hvad jag tagit för galggruppen, verkligen skulle föreställa tempelruiner (hvad jag dock svårligen kan tro), och hvad jag skenharligen tyckte vara repstumpar efter nedfallna delinqveuter, skola föreställa nedhängande plantrefvor, så är detta ett bevis på dekoratörens talang, hvilken likvisst i andra detaljer visade sig på en bättre sida. Löjligheten och plattheten i hela kärlekshandeln äro ändå bjertare på teatern, än de synas vid styckets lösning, Men sådant fordras till traktamente åt denna pub Lik! Sådant endast är smakligt, Mauskeraden är briljant genom dekorationen, genom rikedomen i eklärvering, och den öfver all föreställning stora mängd af olika karaktersmasker, den ena burleskare och galnare än den andra. Också ville applaudissementer och bravorop icke sluta. Sördetes förnöjelse ha iv de fina Parisarne af grotesker med of rwi2t stora höfvuden, samt af en tupp, som Guputi lat Sprang fram och tillbaka på teatern och C-omafiast kom fram på avantscenuen för aft cala; men i synnerbet roade dem ctt dansande par, som, sedt framifrån, var ett bondnpar, men, då det vände sig om, visade sig som herre och fru i hofkols bemskt i den stym, — Det var något obeskriflet väntan , man milt iall denna galvuskap hade att hvarje ögonblick höra mordskott. Om ända ridåen föll just son gerningen skett! Nejs stycket måste fortfara ännu en god stuaud, vå det Pariserhoarne skola få njuta fullt det vöjet af aft beskåda Gustafs ageni, der han ligger inudt i den brokiga, gar vande skaran, och der man sep huru läkaren kom