LUSSIUUCH Vlalla annat, alt nan uppoilrat 7,)00 pund om året på sitt salarium (Hvilket exempel för StatsRåder i andra länder!) men han hoppades att ett blifvande parlament skulle genom sina ändamålsenliga beslut gifva honom ersättning för denna uppoffring. j Uti sessionen den 17 förklarade LordCanzleren, i anledning af ett rykte, som uppstått, att han vore af olika tanka med Lord Grey om reformbillen, det detta rykte icke ägde den minsta grund. Ian öfverensstämde tvertom med honom i alla punkter, och den oriktiga tankan härom hade uppstått i anledning af en oriktig upfattning af hans tal i tidningarne. Hert. af Weilington ingick i, några daåataljer om finanserna, och påstod, att deras förvaltning ucvder förra administrationen hade varit vida bättre än under den närvarande, hvilket hevisades af ett större öfverskott då än nu. — . Lord Gref svarade härpå, att han trodde det vara en mycket större välgerning för landet, att lemna myntet i de skattdragandes fickor, än att utpressa det för att handla med amortissementsfonderna. Emedlertid räknade han på ett öfverskott af 430,000 pued. Härefter öfvergick han till frågan om parlamentets prorogation. In deputatiou hade för honom framställt nödvändigheten att icke prorogera parlamentet mer än på 7 dagar, hvilket hade varit föranledt af den tankan alt han ämnade prorogera till Januari. Det sednare hade han dock aldrig yttrat. Väl hade såväl han, som LordCanzleren och Skattkammare-Canzleren under hela den förflutna sessionen haft ett utomordentligt mödosaret arbete, så att de hade det största behof af rågon recreation; men han försäkrade ändock att tiden för prorogationen endast skulle bestämmas af hvad de ansågo mest tjena reformens intresse, LerdCandsleren anförde, att oaktadt åtskillige personers otålighet, hvilka han ansåg disponerade fr Styrelsen och nitiske för billens framgång, så måste han bekänna, att parlamentets öppnande efter blott en vecka vore en fysisk omöjlighet, sedan man i tre månader uppolffrat dag och natt till öfverläggsning och discussion. På tolf månader bade han icke njutit den ringaste recreation med undantag af tvänne dagar vid Jäl och Påsk, och äfven dessa voro bufvudsakligen tillbragte på landsvägen (Stratt). Under hela denna tid hade han arbetat från klockan 6: om: morgonen till 12 eller I på naltens och om någon vore nog olullig att säga att ban icke behötde en liten vederqvickelse , så hade ba allt skal att säga, det eo sådan icke tog reson. I Underbuset den 19 lemnade Mir Hume en petition mot biskopparna, och yttrade, att bändelserna 1 London efter reforinbillens öde icke allenast at honom gillades, de voro till och med nödvändiga på det lagstifAA oo .