blad, kallad Aftonbladets kritiska snille och smak, och framkallad af vår recension öfver novellen Håkans brud, har gifvit oss an-. ledning till en upptäckt af så historisk, eller kanske snarare naturhistorisk märkvärdighet, att vi genast skynda att meddela den åt våra Läsare. Hvem skulle väl hafva trott, att Stockholms-Postens utgifvare liknar invgenting mindre än — den Grekiske hjelten Achilles? och likväl förhåller de sig så till punkt och pricka, åtminstone i ett afseende. Likasom den Grekiske hjelten, kan Stockbolws-Postens utgifvare egentligen endast såras på ett ställe. Enda skillnaden är att då, hos den förre, hälen var det vådligaste stället, så är deremot Stockholms-Postens Blavka sätet för hans ömaste känslor, och att den förre hade blifvit neddoppad i Styvxfloden, hvaremot den sednares Blanka lärer blifvit nedsänkt i glömskans Mod, emedan man numera så sällan hör talas om henne. Att Stockholms-Posten funnit en jemförelse mellan Konung Håkans Brud och sin Blanka så anstötlig finna vi vid närmare eftersinnande aldeles icke underligt, i synnerhet när en supd förekommer i den förra, och vi väl sedan ett par år tillbaka då Farbror Mårten var på supt, hade bordt. erinra oss hans förbittring mot sådana inrättningar. Vi kunna dock icke sättal tro till att detta som malisen påstår skaV härleda sig från någon gurmandisk jalusi hos Farbror, och förargelsen att han icke sjelf blir bjuden på supeger, eburu ordspråbet maten tystar mun annars sällan plägar slå felt. StockholmsPostens artikel har emedlertid låtit oss inse och ångra. Vår. förseelse att våga jemföra en så obetydlig produkt som Håkans Brud, med Farbrors egen Blanka, bvilken i alla afseenden kan betraktas såsom en af de incommensurabla qvantiteterna. Vi trösta oss likväl härutinnan med hoppet, att någon skald, i snille och smak tillklippt precist efter Stock holmsPostens reglor, kunde apotheosera Farbror Mårten med en sång om hans förderfliga vrede, likasom fordom Homerus gjorde med Achilles. I detta fall lärer det blifva en absolut nödvändighet, att skalden är lika blind som Homerus, på det icke Blankan måtte allt förmycket förblända hans syn och komma honom att tappa conceplerna. j Moo JaNn