Aftonbladet – 22 oktober 1831, sida 2

förblanda början af Rättegången med fortsättningen och slutet. Första inställelsedag vid Damstol, är ju Rättegångens början, och alla andra Rättegångsdagar emellan densamma och dess slut, äro ju intet annat än fortsättning af den började Rättegången. Det som Lagen så utan allt vilkor stadgar böra ske vid början, kan Domaren fördenskull icke tillåta för sig gå under fortsättnivgen ; och följaktligen har Rätter lika laglikmätigt som förnuftsenligt förfarit, då Rätten, på de skäl Protocollet och Utslaget för den 2:dra nästlidne Juni vid handen gifver, förklarat Hjerta sjelf höra stå författareansvar, och att Hans Excellence, en af Rikets Herrar m. m. Herr Grefve Adlersparre ej finge uti saken inblandas. Uti detta Utslag ligger ock grunden till och försvaret för Rättens sedermera fattade beslut, att, i sammanhang med denna sak, icke tillåta Hjerta, under Rättegångens fortsättning den g:de sistlidne Juni, aflemnandet å Hans Excellence m. m. Herr Grefve Adlersparres vägnar af de handlingar Hjerta då förmält sig ionehafva, nemligen Hans Excellences Herr Grefvens tillkännagifvande, att han af den ifrågavarande femte delen vore ansvarig utgifvare, tillika med en af Hans Excellence utfärdad fullmakt för Hjerta att berörde tillkännagifvande hos Domstolen företez och hvilka handlingar Hjerta, enligt hvad Protocollet vitsordar, velat vid detta tillfälle förete, på det att han skulle blifva frikallad från den honom redan förut ålagde skyldigheten att i saken sjelf svara; men hvilken) frikallelse det legat utöfver Rättens makt att bevilja, derest ej Rätten, aldeles lagstridigt, velat tillvälla sig myndigheten att sjelf upphäfva sitt redan gifne utslag. Det utslag som Domstolen, under Rättegången, den 17:de Juni, vidare gifvit i afseende å Hjertas då skriftligen gjorde invändning, att H. Ex. Hr Grefve Adlersparre måtte varda i målet inkallad och få sig förklara m. m. torde Höglofliga Kongl, HofRätten benäget anse hafva dess grund och stöd, såväl uti de förutgående utslagen som i sjelfva ämnets natur och Lagens föreskrifter; äfvensom Höglofl. Kongl. HofRätten lärer finna, att Rätten, emot 1807 års Kongl. Förklaring, icke kunnat meddela Notarien Hjerta anvisning till särskilde besvärs anförande emot någotdera af nyssberörde utslag. Notarien Hjertas klagan deröfver, som skulle han blifvit vägvad rättigheten attsig förklara och sin oskuld ådagalägga, är aldeles sanningslös, och vederlägges öfverflödigt af de utaf honom till rigtigheten erkände Protokollerne i saken. Enligt 14 Capitlet RättegångsBalken äger Domstolen rätt att förordna, om en sak bör skrifteligen eller munteligen föreställas ; nu ansåg Domstolen detta Tryckfrihetsmål vaua AlÖö MM ss nr AK ol fat Il a cn TA