Aftonbladet – 11 oktober 1831, sida 3

undkomma. Dar frorra postens sorgliga underrättelser, som. utsläckte det sista hoppet om Polackarnes sjelfständighet, ger Oss anledning, att såsom ett bidrag till tänkesätten i landsorten i anseende: till Polackarne, införa nedanstående uppsats, meddelad i ett enskildt bref af en 70-årig man, hvars ålder likväl icke afkylt hans sympathi för en stor och helig strid emot den öfverlägsna styrkan. Farväl med de ädle Polackarnve! Det kunde ej gerna gå annorlunda: kampen var för mycket olika. När en ädel man råkar ut för 3:ne Röfvare), alla mäktigare eller star: kare än han sjelf, kämpar han fåfängt med den starkaste framför sig och de tvänne andre i bakhåll, färdige att hugga till om det behöfves. Den ädle ropar efter hjelp och der svaras? Håll på; vi önska att du må vinna; menhvad desse köfvare angår, hafve vi ett förbund med dem som hindrar oss att anfalla dem; ty vi torde ock i sinom tid vilja passa på ram och röfva, och då vänte vi samma godhet af desse röfvare tillbaka; och den ädle, ehuru stark, faller för öfvermakten. Så går det ungefär. Men Gud nåde Röfvarenas efterkommande! Se på det fordom mäktiga Rom. Hur hastigt och plötsligt föll icke dess storhet? ännu har ingen af dessa uppnått Roms halfva styrka. De äro icke ännu mogne, mer de blifva det förr eller sednare; och då! ve dem då som komma att lefva i Röivarestaterna! Då skall varda mycken vedermöda. Att så skall gå, är så säkert som att vi nu lefve. Det är. eljest besynnerligt! När Carl XII var. i början lycklig och mäktig, ägde han: vänner. Men: sedan han blef olycklig och oförmögen att skada: någon, Iupo alla till för att göra honom: till intet, oclr dessa tänkesätt hafva de sedan mnästarr alltid: bibehållit emot det arma Sverise. Peter der listige och grymme uppsteg på ruinerna aft Sveriges storhet, och blef 8 gånger mäktigare än Sverige någonsin var. Hans efterträdare, i synnerhet Catharina den oförskämda, hafva alla haft samma förstoringsanda. Djupast spände den Ryska örner under Alexanders tid sina klor i Sve riges inelfvor; de andra staterna hafva alltid varit dem Lbehjelpliga, åtminstone alldrig: lagt binder i vägen för deras. storhet och makt... Månne de icke derigenony dragit ris åt sig sjelfve2 Detta måtte visserli-gen ligga uti försynens obegripliga plan. ) Detta syftar på Polens. delning af de trenne makterna.