Aftonbladet – 20 januari 1831, sida 2

ingalunda bland dem som tro att den ensam skänker de egenskaper, hvilka erfordras för att vara en skicklig Chef eller Ordförande3;-men ännu orimligare vore att tro, att, under förutsättning af lika natursgåfvor, kännedomen afde författningar, som höra till ett embete, och af deras utöfning, skulle kunna göra någon till samma embete mindre qvalificerad. Hvad är emedlertid följden af den erfarenhet hvarpå vi här ofvan anfört exemplen? Jo! Den som inträder i ett embetsverk, med den säkra utsigten att äfven genom det mest ansträngda bemödande, i förening med egen skicklighet, ändock aldrig hinna utöfvrer sferen af de underordnade platserna, gör sig sällan mödan att förvärfva några högre, eller statsmanna-kunskaper; ech den som väl hunnit en Ledamotsplats, med den måttliga bergning hvaraf den åtföljes, har utom den inre håg, hvaraf han möjligen kan lifvas , ingen anledning att använda sin omtanka och sina forskningar för någon högre verksamhet än de dagliga collegiala göromålens. Hvilket olika. förhållande skulle uppstå, om blott ett och annat exempel gåfve någon erfarenhet derpå, att personliga egenskaper kunde, utan att vara beledsagade af börd, slägtrelationer eller rikedom, ådraga sig den uppmärksamhet, att förflytta deras egare ifrån en sekundär plats till en högre, eller s. hk. förtroende-sysslar). Man skulle då snart se talanger framträda, hvilka nu icke synas eller icke äro till; ty det är en bepröfvad sats, att dugliga ämnen ej saknas, allenast man förstår uppsöka och begagna, samt vill belöna dem.