mandag. -ITHans Kongl Tloghet hehaller oss alla qvar hos sig vid S:t Cloud; ?Han afreser icke derifrång. förr än det dåliga lynnet gått öfver hos edra Parisiska handlande, fabrikanter m. fl. Min Gud! så dumt att behöfva göra sig oro öfver det packet! Hertigen af .... är bra att höra på angående detta ämne. För öfrigt afgör man saken: slutligt med dem; det kommer icke vidare att bli någon liberal kammare, eller någon näsvis präss; hela chartan sammangjutes i den eviga fjortonde artikeln, som alldeles förryckt våra hufvuden under ett års tid; tidningarne skola försvinna; så mycket bättre då! likväl skall man bibehålla Ze Lis och la Revue Paristenne; man kommer att alldeles icke mera tala politik, och det blir så mycket roligare för Oss. Vet Ni min Herre, jag är alldeles förtviflad öfver er förskräckliga karakter; ni har talt väl om Lafayette i min närvaros för att rena Er från denna skamfläck bör Ni gå till Celiane och fråga efter den hatt som hön dag efter dag lofvat mig. Om jag icke får den till Onsdags-soirgen hos Hr D. .. så blir han så urmodig, som om han skulle förskrifva sig från syndaflodens tider. Men utan skämt skall jag berätta VEr, att man hela aftonen talt helt sagta, Konungen har spelt ett korrt narti piqvet med kardinalen. Dauphbin spatserar med armarne i kors, Hertigen af Ragusa har en mine, såsom han skulle tänka betala sina kreditorer, det vill säga, han är vd ganska dåligt lynne. Fursten (Po-: lignac) låtsar som han skulle tänka ; ) man skulle tro att han verkligen har myror i hufvudet; månne han kommit i oenighet med den vackra Engelskan vid Meudon? — Kortlibop det är icke trefligt hos oss. Jag woppas emellertid, att denna ty stlåtenhet icke må räcka länge och hofi vet snart åter bli hvad ett hof bör vara. ?Adieu! glöm icke att underrätta ; Er, om relik-skrinet är färdigt; det ) är en artighet som Ni bör göra min man, som beställt det. — Biskopen af Chartes har lofvat honom de skönaste reliker i verlden.? Detta bref förrådde, att hofvet i S:t Cloud icke var lugnt Söndagsaftonen d. 25 Juli; visst icke af det skäl att man tviflade på segern, men det brott man tillämnade var så stort, att tanken derpå nödvändigt skulle medföra en slags oro. Att orsaken till oron också ingalunda var någon tvekan om segern, ss Aa RN Ar a Tr VIS ETTER OVE VS TFRY WERN U SL MORRA Aen