Aftonbladet – 20 januari 1831, sida 2

OO ty AV damöter i Comittegn befordrat de personer, hvilka egenteligen komma att blifva de arbetande, och att detta sätt att sammansätta en Comittd af hedersledamöter; blott för att Regeringens medlemmar och andra favoriserade skola synas deri och få namnet, under det att obemärkta personer, som äga dugligheten och insigterna, få draga bördan och uträtta göroI målen, visserligen icke är det rätta sättet, för att få gagn af saken. Vi skulle vilja utsträcka denna sats ännu längre, och tillämpa den, icke allenast på Comitteer utan äfven på många af våra permanenta autoriteter. Canzli-Rådet von Hartmansdorff anförde redan år 1823 på Riddarhuset såsom en orsak till den klagan som förspörjes öfver brist på dugliga ämnen till de högre platserna, att kunskap och skicklighet så litet verka till befordringar. Vi vilja visserligen icke påstå att detta yttrande innefattar en regel utan undantag; men om man kastar ögonen omkring sig på de flesta Embetsverk , så finner man der nästan icke ett enda exempel, att någon underordnad civil embetsman, erhållit en Chefsplats, Så finnes t. ex. för närsvarande, oss veterligen, i hela Riket ingen, som ifrån Lands-Secreterarec. eller Lands-Kamererare blifvit befordrad till Lands-Höfdinge, och intet exempel på någon Collegii Ledamot som hunnit President-värdigheten. Månne orsaken härtill kan vara, antingen att ingen Lands-Secreterare eller LandsKamererare duger till Lands-Höfding, och ingen Collegii-Ledamot till PreI sident; eller ock, att tvärtom en Landshöfding och en President icke behöfva aga de insigter, som erfordras för att vara Lands-Secreterare, LandsKamererare eller Collegii Ledamot? Ingen lär antaga den förra af dessa suppositioner; den sednare motsäges af författningarna; och vi bekänna att vi jicke kunna utfinna en tredje. Men då vi kommit att vidröra detta ämne, böra vi icke förbigå en anmärkning, som vi af mer än en hört framställas, att neml. t. ex. bland de unga militärer, som i sednare tid uppstigit till civila chefsembeten, flere visat sig ganska försvarlige på sina platser, — Vi medgifva det; men tillåta oss lett annatinkast: Om en person med ett naturligt godt vett och erforderlig allmän bildning, men för öfrigt utan allan nan praktisk insigt än den militära banans,det oaktadt kan taga sig ut på en Landshöfdingeplats; upphäfver väl detta den natuarlisa satsen. att en skicklig