else därifrån; men få länge en lärare bar unde fin wärd 70, 80 ja 100 lärjungar, torde det fö honom ej wara möjligt eder i allmänhet gagne ligt att meddela nägon som helst underwisnin wid sidan af den egentliga, och hwad den inwänd ningen betraffar. att i wärt land cj finnas fi många främmande trosbetfännare anse wi of en dast böra papeka, att ett missförhållande aldrig kar rättsärdigas genom ett jarant fatt att je saken. För öfrigt; huru mänga lutheraner ogilla id hela den nu warande kristendoms underwisningen? Men denna och skolans med anledning däraf er hallna riktning skadar underwisningen i fin helhe äfwen i annat hanseende. Wi förbigå lärodöc kerna (den swärfattliga katkesen och den ur sedlig och historisk synpunkt förkastliga bbliska hislorien tills widare. Namda underwisning uptager i mes deltal nastan , af bela larotiden, men något mer, om böne och katilisationsstunderna medraknas. För några är fedan uttalade fig foltskoleinsspektörerna harafwer och förtlarade därjämte, att ofmans namda undernisning i foltskolorna war på en fynsz nerlig lag standpunkt. Wi hafwa aldeles intet stal att twifla på, att ide här atminstone någon bättring intradt. Medan säwal i skolan fom wid nattwardsunderwisringen uttalas sädana satser, som att werlden skapades på en söndag och anna: därs med likartadt. fon man omöjligen tänfa på någon und utvedling i detta hänseende hos larjungarne och det år endast att beklaga, att man aflas och will föHrslosa tiden genom dylikt. En lärare med nagorlunda kannedom om naturens och människans ulwedling skoll dari finna många ämnen nog, hwilka sifna honem anledning att framhålla Guds gods bet, wisbet och karlek till alla apade warelser, och de ypverligaste antydanden för sedlighetens sanna warde. Men att med af läraren ofta oföre nadda eller missupfattade lärosatser söka fylla bars nannnet ar alldeles olämpliat. Det är ide fri stendom, man sålunda meddelar, utan man lägger darmed grundwalen till en foljt werldsäslädning och beklaglig widgepelse. Det är på detta fätt man jramtrollar sädana oegentligheter, fom besöt ar djafwulen, werldens snara undergång spöken, enda andar och mera sådant. Med detta uttas lande hafwa wi likwal ide welat utdöma all uns derwisning i kristendom, få länge en statskyrka finnes od religionsfriheten ide är fullstandigare än hwad mi är förhållandet, torde den ej funna undwaras, och wi tro för wår del, att den fan wara af stor nytta för barnafinnets utwecling. Men en sadan winnes icke därigenom. att barnet fan fin katkes utantill oc) fin bibli ka historia näs sian ocfå detta innan det snart sagdt bar fännes dom om någonting annat. Od) det är detta mig förbolande mi welat sramdraga såsom en följd af s olans nå warande stallning Af ywad wi salunda anfört synes, att bland de förnamsta stälen till wåra dagars dåliga folte underwisning äro: det ogynsamma förhållandet mellan lärarnes antal och larjungarnes samt ffos lang beroende af statskyrkan. Detta senare en soljd af den origtiga upgift ffolan fått fig ålagd. I stället för att bereda barnen till nattwardsuns derwisningen, något fom presterna gerna kunde förratta, borde stolans sörnämsta upgift wara att utweckla sina lärjungars anlag i den riktning, att de i allmänhet daraf hade nägon fördel i sedligt och intellektuelt hänseende; och modersmålet, räfe ning och s.erifning borde wara de egentliga bufz wudämuena; naturlära, historia och geografi jämte någon bibellasning kunde dartill förekomma Bes nom denna anordring betungades ej barnasinnet med en hel rod af obegripliga lärosatser. och wid en mognare utwecling skulle det alls ide behöfs was få låna tid för inlärandet af dessa, om detta ansåges nodigt Af mer än ett Fäl kunde man sätta i fråga den insigt och skicklighet en foltikolelärare eger efter en tre års kurs mid seminariet, men de med få undantag högst dåliga lönerna för solkikolelärarne förbjuda snart sagdt hwarje fordran på nås gon fom helst kunskap och underwisningsförmåga. Cmellertid torde det ej wara så origtigi att fram balla de anspräk man fäller på lärarne i elemens tarlärowerkens förita klass. där, om wi undantaga tysta språket, samma amnen och ej synnerligen större fordringar förekomma än folkåolan. J de förra räknas det nastan fom ett missförhållande, om en ung student blir lärare, i den senare åter äv det lag, att antaga dem. hwilkas tunskaper åro mycket mindre. Men mån tro ide detta är odså en orsak, hwarför folkunderwisningen hos oss befinner fig på en lägre standpunkt än t. er. i Danmark och Norge, eler är det ide afwen ett niyg på huru litet man ännu hos of till godo ett en utaf de adlaste grundwalarne för ett folks ramtid: sjalsodling och andlig utweckling? Jan af Medelpads landsförsamlingar hörde wi en prest nu död) sälla dessa y randen. AA2k 2 A l Från Bokhandeln.