Sundsvalls tidning – 28 december 1875, sida 3

T Pug ov Rättsnudersökning rörande Järuwägsolyckan wid Lagerlunda. Foris. fr. föreg. n:r.) På e m, då ransakningen åter började, före: kallades först för att, i likhet med alla här nedan antecknade, uplysningswis höras. vokomotiwjöraren C. I. Sundomist, fom natten mellan den 14 och 15 förde tåget N:r 1. Då han gid från Katrinez holm war han 2 minuter efter tiden oc han ankom ull vintöping 1 och en half minut för sent. Då täget Å:r 2 dröjde bade han frågat stationsinspettor Mikal, hwar det besann fig, men denne wisste det ej. Xl. omkring tre vart I hade träffat trafikdir. Sjöstedt, hwillen då sagt fig ej venämdt kunna uppgijwa, om tågens mölkesplars siulle ändrad. Han Hade tillagt: Blir det, få blir det i Bankebeig. Hr Sjöstedt bade sport S. om orjaken, hwarrör tågen kommo för tent och härunder fom hr Mikal och beräl ade att Bunkeberg kallat på Linköping. Om en stund hade trafitdir:n återkommit och sagt art det skulle bli tägmöte mid Bankeberg. S. hade då frågat hwar tåget N:r 2 befann sig och fört till hvar, att det just då lemnat Mantorp. Siraxt derpå Hade S. sått muntlig ordres att gå. Han hade till Malmstätt fört med stark fart, efter omkring 6 milai timmen, men då stöängt af ångan och sagt åt eldaren Wallner att han stulle uppmärksamt fe framför fig. Då tåget u:kommit ur skogen bortone Malmjlätt hade S. gått öfwer till höger, emedan winden och mös yran låg på hans (wenstra) sida och spejat framsör fig. Efter omkrina en half minut hade han sett en eldflamma på andra sidan ån och då ropat åt Wallner: Se der ha wi tåget nu! Uuder det han åter gått öfwer åt wenster slog han maskinen bad od) hoppade omedelbar! derpå ned i diket. Då fåg han tåget N:r 2 närma fig med full mastin; ångan rusade hönvis upp ur storstenen, men piötsligt stod den rätt upp fom en arm, hwaraf S. slöt att lokomotivföraren Andersjon i fifta öqonblidet märft det mötande tåget och slagit bad. Ett par minuter efter sammanstötningen war allt tyst. S. hade då krupit upp ur dilet och sett sitt tåg nästan helt. Han hade sedan närmat sig Andersjons lokomotiv och frågat efter A., men ej erhållit något swar. Jämmerrop som han hört, kommo från smörjaren Stjelldal. Wid eftersta wagnen hade han träffat konduktören Martin, hwilken utkom ur fin tan, blef och ffäljmande. S. hade frågat M. om han kände igen honom, S., hwartill M. swarat ja, och se an porde S., huru de kunnat underlåta att observera stoppsignalerna wid Bankeberg. Någon sådan fade M. icte ha warit wisad och det samma påstod äfwen packmästaren Andersson, som om en stund tilllom. Kort derpå hade S. begijwit fig på wåg till Linköping. Under wandringen upphan han en perjon, i fmwils fen han trodde fig igenkänna en extra stationskarl från Som men. Wkd Malmslätt hade han lånt en signallykta ar en banwakt oc) ffidat alla wakter Han påträffat ull Lagerlunda. Då han framkom till Linköping hade han wid lokomotivstallet tillsagt att ett lokomotiv stulle uppeldas od) Jedan gått fram till stationen och omtalt olydan för tapten Sjöstedt, som då nyss fått weta den genom telegram öjwer Halsberg. Det wisade fig att båda tågen, då S. först upptädt n::r 1, befunnit fig på ett afstånd från hwarondra af omkring 5000 fot. Sammanstötningen ffedde omkring kl 1157 DS. hade ej gjort någon inwändning mot att ajgå från Linköpeng. Han hade ej här blifwit uppehållen längre än nödigt war; S. war något rädd, emedan Andersjon ej halt order att stanna i Bankeberg. Hade ej täntt på att gifwa Pwisielfig: naler under wägen, emedan han med wisshet kunnat beräkna platjen för mötet, om södra tåget genommpet Banlebergs station utan att stanna. på olika frågor af hrr Schreiber och Bergström swarade S.) att det warit swårare än wanligt att je signalerna; att han hela wägen gijwit bromssignaler innan han gått in på siationerna, för att ha tåget HU fullo i fin hand; att han fruktat blott emedan han wisste att A. ej hade order att stanna; att en aunan förare en gång genomlupit stationen wid Bans keberg; och att han sjelf lätt stanna wid Bankeberg en gång, då det wifats klart från stationen men stopp wo grindarne. Banwakten O. F. Johansjon hade fett Jakobsjon få tele gram frän Linköping od) derefter gå oc) wäda ftationsinpettoren. Då Jakobsson någon tid derefter ankom till norra wexeln hade I frågat Honom, om det stulle bli tagmöte, men detta hade I. fig ide berant. Johansson Hade då gått till stationen od) frågat hr B., fom stod der med röd lykta, derz om, hwarpå han sjelf begijwit fig in i fin stuga att tända fin lytta. Då han åter uttom gid tåget förbi stationen; fta tionsinsvektoren hade då wijat grönt sten till dess tåget frans nat mid wexeln och då sagt: Jag tror att de je ide; jag tror att de gå igen . Derpå hade han omtalt att det skulle bli tågmöte, hwarpå I. wisadt rödt slen, da han fett taget börja gå. Han hade då sprungit till grindarne och fortja: rande wisat röd stoppsignal. Jacobsfons lyfta mar då grön. Hurudant sken Z:s lykta wijade, då han utom ur fin fuga och på hwad sätt han burit den war mydet fwårt att få J. att upgiswa. Han medgaf dod slulligen, att det warit hwitt och att han burit lyktan få at: detia kunnat ses till tåget. Att han under språnget efter tåget haft hwitt sten och halkat så att lyktan kommit i en rörelie, hwilken från tåget kunnat tydas fom en ballt klart fignal, såjom åklagaren jupz ponerade, bestred I. bestämdt. Windeu war westtig. Då J. ilade fter tåget, sprang han först mellan slenorna oc) sedan till yöger om hufwudspåret. Hr Bergström frågade frih. Sparre, om upgående tågets eldare mar examinerad, men härpå kunde frih. S. ej för tills fället lemna bestämdt swar. Stationsstriswaren I. Mikal hade i fin ordinarie tur tjenstgiort fom sta tionsinspektor natten emellan den 14 och 15 Mos vember. Tåget n:r 1 inkom till Linköping tl. 12 -30 och fördröjdes emedan man ej kunde träffa Bankeberg. Då detta flutligen Iydades frågade han efter egen ingifwelie: Kun möte? hwilket dock den wid aparaten i B. stående ej förstod. Om en stund hade Han fått tillsägelse att telegrafera om att ftationsinspektoren skulle wäckas, hwilket måste förnyas tre gåns ger, innan det upfattades. Då stationsinipektoren i B. fom mit ned hade M. telegraferat: Det har warit fråga om tågmöte, men nn är det troligen för fent. Detta hade han age såsom ett enffildt meddelande. Strar derpå hade tills ägelsen om mötet giswits. Kl. 1 1 satie fig tåget mr 1 i gång. M. gick ut och wet ej om telegrafisten Lindholm ger nast expedicrade underrättelsen till Bankeberg. Att tåget n:r 2 war försenadt fick M. först weta från Näsjjö. Om tele grammet från Tranås underrättades trafikdirektör Sjöstedt genast. M. hade ej hört att Sundavist gjort någ n inmwändz ning mot tilhägeljen att gå och hade ej Heller Hört någon annan göra det. Det hade Hittils ide inträffat jall då tår gens mötesplats måft förändras under det M. tjenstgjort. okomotivföraren oc) tägpersonalen hade warit nyktra. Sigs eu