Jag wet min lott. När ljusen brunnit neder, Och sången tystnat har till Julens pris, Då, bort i wrån därute, åter breder Kring mig den mörka natten snö och is; Då är jag glömd; men få är werldens gång: Först ungdom, skönhet, sist en graf få trång! dl P.) —c. cHUeU-AQUM:9xAUe UN.UieeUHULNUNENeUmUyUImNU2 ÅÅ viUU2et7dzut-U. NI