en warning mot det sträfwande som will försöka att instränka friheten för att med tillämpande af satsen: ändamälet helgar medlet, winna ett mora: listt utbyte. Ar 1720 beslöt k. m:t på Riksens ständers frame ställning en werklig radikalkur mot yppighet och öfwerflödighet, och war det då synbarligen me ningen att med lagens starka arm twinga Nordens Fransmän, att bli allwarliga, stadgade Swenstar. J motiveringen till förordningen förmäler k. m:t fhuruledes alla tiders erfarenhet nogsamt wisar, at få stadelig och förderfwelig efterfölgd hwarjehanda öfwerflödigheter och yppigheter hafwa uti et Land och Rike, så mycket större nytta och fördel tillstyndar et ordenteligit och ärbart mwär sende det allmänna bälta. Hwar och en förnuftig och bestedelig mennissa beflitar sig endast igenom dygd och ahra att winna det förträde. hwiltet är bade Öfwerheten angenämt samt hela Landet nyt: tiat. Själfwa förordningen är affattad i 11 punkter, hwaraf wi såsom profbitar anföra 1:a, 4:2 och 8:e, få lydande: 1: Säsom de många oh ombytliga Moden på klädedragter ej ringa omkostnad och olägenhet för: orsaka; få skall hidanefter det Mode och fatt, fås wäl af Mansfom OQwinfolds-Kläder, hwilket nn faststält(() blifwit, och hwaraf et Mode och Prof är utgiswit alt framgent uti et oföranderligit bruk hållas, få at ingen må fördrista sig at förskrifwa, införa eller införa låta, myckit mindre här förlär diga od) brufa några nya Moden wid Twå hun drade Daler Silfwermynts straff och Confiscation af det, som saledes emot förbud införes, giöres och bäres; Men den skraddare eller Sömmerska, fom på andra än ofwannamnde Moden tilskiär eller förfärdigar nägre fläder, skal wara förfallen til Et hundrade Dal. S. mynts böter, eller i brist af botum, til siorton dagars fängelse på watn och bröd; Skulle någon dermed oftare betradas, bör straffet efter omstandigheterna ffärpas 4. Blifwer härmed forbudet alt Tjenstefolck, få i Sräder som på landet, jämwäl annat gement löst folck, at bära nagot af Silke. Sidentyg. Si: denbaster, Halfden, Hollandslarfter, Nattelduk, Flor, Clölteroch Warendorffter -Lär t, det ware ng til Myssor, Trojar, Hufwor, Stycken, Hals dukar eller andra klader; men Cattuner tillatas dem allenast at betjena fig af til Myssor, Hals: dutar och Förkladen. Och ffal dem som Häremot bryter, plidta med 8 dagars fangelse på watn och bröd. 28. Til förekommande af det öfwerflöd oc mifbruk, fom fig nu inritat med många onödiga Hä stars od Wagnars hållande, skola hädanefter de på utrites Orter brukelige och sa kullade Portechaiser här i Staden Stockholm) inrättas, af hwilka hwar och en kan sig betiena efter den af Magistraten deröfwer författade Taxa. Eljes innehaller förordningen förbud mot bru: ket af galloner, frantzar, broderier, spetzar m. m. af siäke med guld eller silfwer bemangde, jämwäl tråfpetsar sydda eller fnöplade? (tnyp: rade tråuddar til en fingers bredd undantagen); att bruka någon förgyllning på wagnar, slädar eller scheltyg (Rikffens Rads ensfilda privilegium); att mwid påkommande Sorger och Dödsfall bära eller brufa Boyer, Frisader eller friserade Ratiner o. s. w. För lagens kraftiga handhafwande war wäl sörjdt. En hwar hade rått att angifwa oc åtala förbrys telser mot förordningen och till nitets upmuntran åtnjuta hälften af böterna (andra hälften tillföll nästa hospital eller fattighus.) För ala kronans tjänftemän war en noga upfigt öfwer lagens ef: terlefwande naturligtwis tjanstepligt, fom, om den försummades, fom furt efter i form af böter till lika belopp med de för öfwertrådelser mot fjälfma förordningen bestämda. Huru det emellertid gid med efterlefnaden af denna helsosamma förordning wet man ej så noga, däremot synas besiämda spar efter att tillämpningen på enskilda fall måtte ha stött på många swårigheter och förorsakat de ilyfstige rättslärde månget bryderi. De ta sökte man wisserligen afhjälpa genom flera utfärdade förtlaringar och resolutioner, hwilka dock finsemel: an woro lika stridige, fom den riksbekante doktor Bergmans bekomna order från landshöfdingeäme hetet i Falu län. ÄÅn skulle Förordningen efter hofstafwen följas, få at hwad intet wore specifice Itsatt, ide heller, kunde där under förstås och bes wripas, än skulle de allmäna stadgandena frame ör alt taga ut fin rätt. Så hade bland annat vigorna i Umeå fatt därwarande magistrat i bry: eri huruwida de dem prydande Silfesz och Tafetsbanden kunde wara reglementsenliga eller ice, när 4:de punkten i 1720 ars förordning wäl all: nänneligen förbjöd. silkes bärande af tjänstefolk, nen filte8s och taffetsband ej funnos fpecifice i upraknade. Magistraten mwände fig till Jultitieancelleren, denne till k. m:t, och foljden blef en esolntion, fom befriade pigorna från frestelsen att örslösa något af sima små löner på dessa dyra e 1 2:A 24A42 GA —