deg Prortave Uj plutfsen etmeua UC puvdä MU kajerna, nu uptagen af diverse brädgårdar. Hmwalfs wen lära wara mycket bristfälliga och torde snart hafwa blifwit otjänliga för begagnande. Från Stockholm strifwes i bref til M. H. T.: Apropos rättegångar ha wi f. n. i hufmuds staden twenne sriherrar i detta ords twäfaldiga bemärkelse, hwilka sedan någon tid förorsakat ordningsmakten mycket beswär och nu figurera i pos lisens annaler. Dessa herrars namn äro Fal kenberg oh von Plomgren. Den förftnämnde har wistats flere år i Amerika. Efter äterkomsten därifrån til säderneslandet begaf han fig till Stockholm. Här trodde han fig kunna up: träda hur fom helst, och han fann det högst bes synnerligt, att polisen kunde och wågade blanda sig i hans oupgjorda affärer med hyrkuskar och äkaredräångar. Hans slägtingar ha mångfaldiga gånger räddat honom från fängelsestraff, genom att för honom erlägga höga böter, hwartill han blifwit dömd. Slutl gen ha dock dessa slägtingar tröttnat, och för ej få länge sedan, måste hr fri herren krypa i kurran för att aftjäna några huns dra kronors plift Han insattes på watten och bröd. Ett par dagar därefter fann andre ftadsläkaren, dr Bladet, att hos Falkenberg wisade fig swära somptomer af delirium tremens (fylerigalenstapp I anledning häraf fick han utbyta wattenz od) brödkuren mot wanligt enkelt fängelse. Helt nyligen hade friherre Falkenberg utstätt detta siraff. Han försattes då på fri sot, sedan han af polismästaren erhållit en allwarlig förmaning, att taga sig till wara, så kärt det för honom wore att undwika — allmänna arbetshuset. Wid denna lika wålmenta, fom wälbehösliga warning fattade hr friherren humör. Han begynte brösta sig öfwer sitt adelskap och mente tro på, att han icke wore en wanlig plebej, eler tillhörde denna mobb, för hwilken man bygger fängelser och arbetshus. Så yfwes sjalswa trashanken oc deliranten öfwer det adliga slöldemärket, om än detta ej är wärdt — och det är det i förnuftigt folts ögon icke — twå ruttna lingon! Falkenberg återfick emellertid, fom nämndt är, friheten, och han har sedan def ide låtit höra af fig i polisen. Men wänta ... Den andre notabiliteten, friherre von Plomgren, är en helt ung man — endast omkring 27 a 30 år gammal. Utan att hafwa den ringaste nyttiga sysselsättning tillbringar denne herre fina dagar på hufwudstadens källare, faffier och schweizerier, där han ofta lyckas tillställa gräl och slagsmål med någon eller några personer, lika hetlefrade och up: rymda, fom han gemenligen är. I likhet med Falkenberg bar v. Plomgren en synnerlig wurm för att äka på snålskjuts. Följden af hans måldsamma upträdande på offentliga ställen och hans gratisåkning blir ofta en polisrapport och ett mål i polisdomstolen. Äfwen Plomgren Har flägtins gar, men alla deras försök att göra människa af denne wildbasare ha misslyckats. För några dagar sedan hotades han med fängelse wid watten och bröd, om han icke i godo wille betala ansenliga böter, fom han åfamfat fig. Han fann då för godt att upgöra. Plomgren lärer ega en liten förmögenhet, men roar fig dock med att vigilera till Hör ger och wenfter. Posttidningens redaktör, hr K I. A. Strand: berg Calis Qvalis), är, tywärr, ännu icke til helsan återstald. Han syntes något förbättrad af den badkur han i somras genomgick i Norrtelje. Men det onda, hwaraf han lider, kunde dock icke häfwas och det säges wara högst twifwelaktigt, hus ruwida han någonsin skall kunna återwinna sin helsa, ehuru all möjlig läkarewård oc omsorg eg nas honom. Af en person, fom wäl fänner för: hållandet, hafwa wi hört upgifwas, att de läkare, fom af skalden blifwit anlitade, ännu ide med ful: komlia wisshet kunnat utröna sjukdomens grund: orsak. Man sade först nästan med bestämdhet, att sjukdomen härledde sig af arsenikförgiftning, alldenstund gardinerna eller tapeterna (wi minnas ej så noga hwilket dera) i hr Strandbergs arbetsrum, wid skedd undersökning, befunnits innehålla arfenik. Men man är, fom nyss antyddes, dock ite på det klara med detta sorgliga sjnkdomsfall. Wi ba till och med fått oss försäkradt af fult tromär:diga personer, att hr Strandberg, efter återkom sten från badet, od) tills dato ide warit utom pors ten till det hus, där han bor. Häraf fan man finna, att hans helsotillstånd är ganska betänkligt. Det tycks wara en långsamt tärande sjukdom. Hur slall det sluta? Skall wårt lands nu lefwande störste skald sålunda täras bort? Låtom of hoppas att han med fin marina, eldiga sjal skall segrande genomgå wintern och att den kommande sommaren stall medföra förbättring. Dagens Nyheter bar; för nästa år engagerat en sakkunnig medarbetare endast för landtbrutsärender od) ämnar regelbundet meddela prisnoteringar och upsatser till tjänst för jordbrukare. — Wi hänwisa härom till den utförligare anmälan angående Dagens Nyheter fom är införd i detta nummer.