Sundsvalls tidning – 4 december 1875, sida 3

A MN — lystnaden i detta hänseende inom de högsta frets sarne i Österrike ha i dessa dagar sökt sig uttryck i en skrift, som är författad af ingen ringare pers fon än stäthällaren i Dalmatien, general Rodich och hwari bland annat läfes: Det är ett lifswiltor för Österrife-Ungern, att det uphör med att leka kurra gömma i orientalista frågan, det måfte rent ut sörklara sig för TZurfiets arfwinge i Bosnien och Herzegowina och i detta syfte intaga sin stallning, förr än det är för sent. Om tvefejfars förbundet skall wara till nytta för wärt rife, måfte det leda til ett fådant utbyte; hwarom ide, är det förfaftligt, då det ide blott hindrar mårt land från att utweckla fin magt i öfwerensstämmelse med naturliga förhållanden, utan äfwen skadar hela dess framtid. Jngen annan stat beröres så nära af denna fråga fom mår, od) den fan därför ide göra fitt handlingssätt boroende af hwad andra magter, som hafwa längt mindre att förs lora, mena om saken Olterrite—Ungern kan ide afstå från fina wigtigaste intressen af fruktan för att wäcka andra magters missnöje eller af begär efter att winna deras benägenhet. En hwar är fig själf narmast. Det mäste wara den bögsta ups gift för en hwar att sjalf wara herre öfwer fitt öde. Meningen är att dessa nya tronland skola införliswas hwarken i Cisleilhanien eller i Ungern. De fule blifwa på sätt och wis oberoende, ett slags riksland, fom ställas i samma förhållande till Österrike-Ungern, som Elsass -Lothringen till det tysta kejsarriket. Häraf följer, att omkostnaden för hela den af Österrike Ungern insatta regeringen, utan hwilten förwärfwandet icke skulle medföra någon fördel, uteslutande ssulle betackas af Boss nien och Herzegowina Man har redan lefwat sig så fullständigt in i denna plan att man redan sysselsätter sig med dess utförande i alla enuftildbeter. Spanien Swad det spanska folket blifwit i den påfwista kyrkans hand, därom får man en aning af följande bref från Madrid af en nordbo Han jäger: Spaniorerna äro rena fatalister, fom icke längre tro på något eller någon, knapt en gång på Gud, för hwilken de dagligen fnäböja i fyrfan eller på gatan, oaktadt de strax stulle wara färdiga att sticka en knif i den, om hwilken de trodde att han tillåte jig häna eller förakta deras s t. religiösa andaktsöfningar och ceremonier Man träffar ånnu här folk, som lefwer i fruktan för inkvisitionen, och fanatismen går hand i hand med hydleriet. Man maste komma til Spanien för att få en föreftällning om, till hwilken grad af förderf och socialt förfall katolicismen fan leda, om den religiösa iden anwåndes till fördel för en sekt. Då man kommer in i en kyrka eller ett kloster i detta land, frestas man att utropa: Här hwilar Spas nien, det mördades på detta ställa af den heliga inkvisitionen och af Filip II. Det mar denne mos nark, fom dömde Spanien til orörlighet. Quinet blef under ett besök i Spanien få gripen häraf, att han alldeles förlorade fig i Filips II:s tids ålder; han kallade denne bigotte despot en ftens jjäl, fom förmått att förftena ett belt folk. Just i det ögonblick, då den gamla werlden war i bes grepp att gå under, bygde Filip IL en ark, fom stulle rädda det gamla. Han inneslöt däri den werldsliga och den andliga magten, pafwen och kejsaren, klostret och bastiljen; men när stormen kommer, slall man i denna ark blott finna lemningar af ett famfund, fom aldrig mer wänder åter. Det spanila folket, tillägger Ouinet, söker tröst för det närwarande i teatern, där det ftändigt framwisas ett Spanien med en hjältemodig. ridderlig, ärlig, mild och högsinnad befolkning. Det är blott en dröm, men allmänheten will icke tillåta att man wäcker den, och medeltidens ftorbet gifwer det ersättning för nutidens uselhet. Ses dans detta strefs (och det är 32 år sedan), har Spanien genomgått många revolutioner, oc dock ärgdet ännu altjamt dömdt till stillastäende. FN