Sundsvalls tidning – 4 december 1875, sida 3

widtagits i beslutens ordalydelse äro af föga bes tydelse. Jcke heller hafwa de senaste dagarnes meningsbyten warit af något synnerligt intresse. Ett undantag därifrån bildar emellertid det meningsutbyte fom i fredags förekom mellan hrr Gambetta och Buffet m. fl, då wallagsförslagets 14:de paragraf (rörande walsättet) föredrogs. Hr Naquet — radikalen — inledde öfwerlägag: ningen med framställandet af ett tilläga åsyftande antagandet af scrutin de liste i förmildrad form. Markis de Castellane upträdde häftigt emot den föregående talarens förslag, hwilket stulle komma att gynna de radikale. Talaren kunde icke finna någon skilnad mellan talen i Arcachon od) Cette — d. w. s. mellan Thiers och Naquet. Presidenten upmanade hr de Castellane att icke förolämpa sina kolleger. — Sedan hr Naquets förslag blifwit förkastadt med 477 röster mot 110 begärdes ordet af hr Gambetta, som anförde: Jag wet nog att frågan redan åär afgjord fom ni torde erinra er. Ni behagade imellertid ursäkta min enwishet, då jag icke ämnar att i denna öfwerläggning införa partimännens beräkningar utan endast drifwes af känslan för rätten och sanningen. Den föreliggande frågan är en af dem fom beröra landets framtid. Den allmänna rösträtten är redan flutgiltigt ffyddad. Det gäller nu endast att få weta hwad werkan af densamma skall blifwa, det gäller huru man skall rösta oh hwem fom ftall rösta Jag betwiflar icke att republikanerna skola stanna i flertalet genom det ena röstsättet såwal fom ger nom det andra, men jag är på samma gång öfwertygad att scrutin de liste under närwarande förhållanden är mest att förorda, för så widt man will erhälla ett sant uttryck af den offentliga meningen i landet och skapa ett parlamentariskt flertal fom fan förstaffa of aktning och förtroende inom och utom landet. Scrutin diarrondissement erbjuder större tillfällen till förderf än serutin de liste, och en förderfwad nation är när fom helst mogen för despotismen Jag wet wisserligen att man nyligen i ett offentligt tal hört det påstäendet, att folket har rättighet att blifwa forrumperadt, men de politici, fom föra ett sådant tal, weta att en nation, fom blott åftundade panem et circenses, blef ett lätt byte för cefarer af yr ket. (Denna häntydan på talet i Belleville frames kallade stormande applåder från wenstern). Hwad beträffar de officiella kandidaturerna, få finnes det en person som i lagftiftande fåren under tejfardömet wid det sammantrade som hölls den 5 april 1869 höll ett förträffligt anförande rörande detta ämne. Denne person är den ärade hr Buffet, då deputerad, i dag inrikesminister. Jag anhåller att få upläsa en del af hans yttrande. (Zalaren up: läste därefter en del af nämde anförande, hwars uti hr Buffet fördömer de officiella kandidaturerna). Jag frågar härmed den ärade talaren, huruwida ban ännu befänner fig til samma åfigter i denna fråga fom år 1869. Hr Buffet undwek få godt fig göra lät att be swara denna beswärliga fråga. I ftället erinrade han hr Gambetta därom att denne år 1871 i Bordeaux upgifwit icke allenast hwem fom stulle wäljas till medlem af nationalförsamlingen utan äfwen hwem fom ide skulle wäljas. Hr Buffet åsyftade härmed Gambettas yrkande wid nämda tillfälle att alla bonapartister stulle uteslutas ur folkrepresentationen. Hr Jozon framstälde därefter ett amendement af innehall att röstsedlarne ide siulle få uptaga mer än fem namn. J detta yrkande förenade sig slutligen hr Gambetta. Wid den slutliga omröstningen blefwo emellertid alla ändringsförslag underkända. Endaft det till lägget till 14:de paragrafen antogs, att fönderdelning af arrondissementer med öfwer 100 000 inwänare ide får sie utan på grund af färffild därom antagen lag. J fredags förekom inom tyska riksdagen ctt rätt märkligt meningsutbyte mellan deputeraden Liebknecht och generaldirektören Stephan. Hr L. åberopade flera fall, då bref från honom och andra socialdemokrater mid framkomsten till adressaterna burit otwetydiga får af att hafwa blifwit öpnade. Generalpostdirektören bestred på det bestämdaste att brefhemligheten blifwit kränkt. Någon officielt anbefald krankning af brefhemligheten hade aldrig egt rum i Preussen, sedan Fredrit den stores dagar, då en order utfärdades till pott: tjänstemänen att ha ett waksamt öga på ftrifwelfer från swenska spioner. Den i medlet af inne warande år utfärdade befallning att anhålla bref, som förmodades innehålla lotteri-profpefter, kunde ide anses böra hit. I ett par, tre fall hade laga undersökning gifwit mid handen att enftilda pojttjänstemän öpnat bref, men det hade wisat fig att kärleksintriger oc alls ingen politik warit med i spelet. Hr Liebknecht genmalde härå att general: direktören gjorde bättre i att närmare ofwerwäga fina påståenden än att söka efter misslyckade fvidbeter. Med anledning af detta ytrande blef tala: ren kallad til ordningen. Osterrike. Preussens framasnaar nå ovpto