Sundsvalls tidning – 4 december 1875, sida 2

— — — 1 — påt;:: HB efdthuswande amiralen, ofiwertommid: sarien och kamreraren i kammarkontoret, hmwarefter kassören fick del af saken. Då förft fingo de 40 örena lyftas i kassan mot kvitto och dofumenten woro färdiga att i sinom tid medfölja öfriga råfenstaper till kammarrätten, fom slutligen 1867 framlade dem för riksdagens revisorer. (O) Förvaltningen af statens egendomar. 4 m. har beslutat updraga åt en särftild nämnd att med ledning af de uplysningar, fom funna inhemtas såwal om Sweriges egna förhållanden fom om andra länders erfarenhet i dessa hänseenden till k. m. afgifwa utlåtande i fråga om dels hwilka ändringar i nu gällande bestämmelser beträffande utarrendering af egendomar för statswerkets rätkning må af förhållandena anses påtalade, dels huru förwaltningen af dessa egendomar må lämpligast funna anordnas; och dels på hwilka dilkor hädanefter måtill enskilda upiätas för odlingtjänlig, tronan tillhörig mark i de Norrländska trakterna; Och har k. m. till ordf. i nämnden förordnat landshösdingen Axel Adlercreu t3 samt till ledamöter: Godsegaren Axel Odelbe rg tytt: måstaren Peter von Mölle r, landsfamreraven Olof August Sjöqwist samt t. f. ffogsinipettören Carl Pehr Groth; hvar jämte k. m. förordnat landshöfdingen i orrbottens län Henrik Adolf Widmark att une der den tid, da nämnden komme att behandla of: wanberörda förhållanden inom de Norrländska lä: nen, såsom ledamot, deltaga i densammas arbe ten; warande därjämte af k. m. forklaradt, att nämnden skall på ordförandens kallelse fammans tråda i Stocholm senast i början af näftkommande sept. månad. I Stockholm börjar nu bostadsbristen göra fig ännbar pa ett försträckligt fätt En dag i början af förra weckan då en person passerade förbi Stadshagen på Kungsholmen, todte han fig höra klagande läten inifrån slogen. Wid narmare efterseende sägs en ung mor, oms gifven af en stara barn, och hwilken sökte i en sandhala och under träden skydd sör fia och de fina. De woro huswilla. En del möbler och husgerådssoter stodo omkring dem. Ett st de därifran befann sig en annan familj i samma beklaganewärda belägenhet. Den förftnämda familjen erhöll genom dens biträde, fom uptackt den, bostad hos en fattig arbeterska samma dag, Åt den senare famil, n lyckades det ej förrän följande dag anslaffa husrum. Omkring 40 personer fran landsorten, tilhörande den fattiga klassen, hwilka anländt dit une der de senare dagarne, för att söka arbete, ha med hustru och späda barn, sångkläder och möbler mäst uppehålla fig på kajen wid Flugmötet, emedan de ej kunnat staffa sig husrum. Somliga af karlarne haswa till och med tillbringat nätterna där. J onsdags natt förliden wecka antraffades af polisen en sjuk mansperson med namn Andersson liggande på en säcktrafwe å Skeppsbron. Som han saknade bostad blef han afförd til haktets jjutrum, dar han efter en kort stund afled. En fattig kvinna — moder till ett spädt barn — hade fått fig uplåtet ett litet köt af ett barme hertigt fruntimmer. Huswärden fom fick weta detta, hotade att låta afhysa hyresgästen om ide den fattiga kvinnan genast utdrefs. Hon gid utan knot för att ide tillskynda fin wälgörarinna något obehag. Men hwart slulle hon taga wägen med sitt barn? Då fit hon en ide. Hon begaf sig till Stora Barnhuset od) lyckades under föremändning att hon hade något angeläget att tala med en där intagen person — slippa in. Wälinfommen lade hon barnet omsorgs ullt iuhöljdt i ffyns fen, på gården samt aflägsnade sig. Lyckligtwis — det war sent på kvällen och kallt — uptäktes barnet af en wid barnhemmet anstäld tjänstervinna; bet uptogs då till mård. Och modren efterspanas för att kansie, enligt lag, dömas till 6 månaders fängelse för det hon lagt ut sitt barn. Försvunnen brudgum. GCn fröniför i Gefles poslen berättar följande myftiffa tilldragelse: Den 24 oktober, alla jungfrurs märkedag, af flyttade en tjänstjlicka härstädes ur fin innebafz wande tjänst för att ingå i äktenskapets rofengårdar. Den åt hwilken bon skulle blifwa ett frams tida stöd och en hjälp war en nykter och ordentlig brädgårdsarbetare. Han bodde hos fina förs äldrar och dit ffulle äfven den snart blijwande bruden flytta. Hon fom oc mycket riktigt dit, men traffade ej fin tilltommande, ty han hade på morgonen samma daa — den 24 — lemnat bemmet, och är ännu ej hemkommen. Den blifwande mafan wäntar förgafwes dagen lång, hon wäntar dagar, hon wantar weckor, men hennes älskling dröjer alt fortfarande. Med hwilka känslor hon täljer dagens oc nattens timmar låter lättare tänka fig än beskrifwas. Hon wäntar annu i dag, men hoppets stjärna har sörbleknat. Hwart har han emellertid tagit wägen? är den fråga hon, och alla fåfängt framstalla. Han är spårlöst förswunlen. Tåreliaaer här ott EUrt allan fre A. —ä U CÄ0mni. 0o0Öo 55 — — AA — — — — O — 2