i otid utbytt stoppsignalen mot en annan, är mig omöjligt att säga. Upgifterna därom äro få olika. — Ett rykte har gått ut och blifwit ganfta als mänt trodt att det nedgående tågets förare slulle motsatt fig att afgå från Linköping och fom släl därför anfört, att han drömt om att en olyda slulle inträffa. Eger detta någon grund? — Nej, ingen. Herr Sundqwist lydde utan inwändning signalen till afgang. Och äfwen om han nu gjort en sådan på grund af en dröm, bade det ju warit min plikt att icke fästa det ringaste afseende därwid. — Ett annat rykte will bestämdt weta att ni, herr direktör, slulle då n:r 1 afgick härifrån, i sista stunden upmanat föraren Sundqwift att iakttaga all warsamhet på wägen till Bankeberg, liksom fruktade ni sjalf en fara. Huru förhåller fig därmed? — Afwen detta är helt och hålet en dikt. Hr Sundawist fjälf skall intyga det, om tillfrågad.