— lats fom godtyckligt gent emot regeln, att tidsut. drägten bör göras få liten fom möjligt. Allmän hetens och reglementets fordringar upfyldes bäst, genom att Bankeberg, för winnande af tid, ut: sattes till mötesplats. Ice den ringaste fara, tycktes nu, mera än mången gång forut under lif. nande omständigheter, då alt gått lyckligt och mäl, wara för handen. Från Bankeberg hade ju in. gått underrättelse om, att man där fule passa på fin poft och ide fläppa det ena tåget därifrån förr, än det andra hunnit dit. 2. Hwarför tilläis icke n:r 1, hwilket ju kvar hölls här åtminstone 31 minuter, att gå härifrån till Bankeberg genast, eller mera strax efter ankomsten bit? Swar: Innan tåget finge afgå härifrån, mår ste swar ha ingått från Bankeberg, att man där riktigt upfattat ordern om att tågmötet stulle ega rum där. Detta swar mottogs först 12,,,, och tre minuter därefter sattee tåget i gång. 3. Men hwad hindrade att telegrafera til Bans keberg och låta wäcka därwarande stationsinspektor långt förut, få att hans fwar mwarit här famti digt med ankomsten af n:r 1, omkr. 12,3,? Swar: Omkring fl. 11,,, erhölls ielegramet från Tranås; omkr. 10 minuter torde tagits ianspråk för att bära det til mitt hem i Nordwallffa gården, och minst 15 minuter för mig att fa: sta på mig kläderna och gå ned till siationen. Jag upstälde för mig sjalf den frågan, antingen den nya mötesplatsen stulle bli Mantorp eller Bankeberg, och bestämde mig för den narmaste far tionen (Bankeberg). Tiden hade framstridit, de 10 minuterna lagda till de 15, få att klockan innan jag hunnit ned mar åtminftone 12,,,. Ehuru antagande — på grund af reglementet, fom fritager de stationer, där natt-tågen ej brufa ftanna, från telegraftjänst mellan kl. 9 på aftonen till 5 på morgonen — att det tillswidare sfulle sle före gäfwes, lät jag ändå gång efter annan telegrafi sten böra efter, om någon till äfwentyrs befunne fig i det rum wid Bankeberg, dar telegrafapparaten finnes; men till en början erhölls intet swar. Jag litade dock på att blifwa hörd tids nog, enär reglementet förestrifwer, att när tåg fördröjis öfs wer 30 minuter, fall ftationsföreftändaren därom af wakthafwande stationskarl underrättas och fig i tjanstgöring inställa, hwadan ju mar att med säkerhet wänta, att tegraferandet mellan de båda ftationerna frulle fomma att öpnas strax efter tl. 12,,,, då 30 minuter förflutit efter den tid, då n:r 2 bort inkomma. Men innan ftationsinfpet: tor Björkelund hunnit ställa fig denna föreskrift till efterrrättelse, swarade Bankebergs stationskarl, som nu tillsades att genast wäcka hr Bjorkelund, från hwilten kl. 12,, ingick swar, att han stulle, enligt nyss mottagna order, kvarhålla n:r 2 tills n:r 1 intommit 4. Underrättelsen från Tranås, att n:r 2 stulle komma 50 minuter efter sin tid, mottogs af Linköpings station kl. 12; men först kl. 12.3, kunde, fom wan wäl wisste, samma tåg hinna til Mjöl: by. Då säledes mer än en half timme mar gifwen för telegrafering härifrån till Mjölby, hmwars för begagnades ej det tillfället, få att föraren funs nat få muntligt bejted om att han borde ftanna wid Bankeberg? Swar: Reglementet föreskrifwer icke ett sädant tillwägagående, utan genom det bestämmes. att trafikdirektören (jag är här tillförordnad trafikdirektör) slall telegrasera till den nya mötesplalsen, som nu war Bankeberg. Denna förestrift blef af mig iakttagen. Om jag ingifwits att mot res geln telegrafera till Mjölby, Mulle det doc stätt fram för mig fom en oegentlighet att få i förwäg telegrafera till en bortom mötesplatsen belägen station, Mjölby, utan wisshet om att man fule komma att wid den rätta, Bankeberg, riktigt för: stå och rätta fig efter ordern. Hade man ide gjort detta, utan lokomotivföraren funnit den muntliga ordern wid Mjölby ide befräftad af signaler wid Bankeberg — ja, då hade han wål stannat med sitt täg där ändå, men dåraf stulle orsakats willerwalla och tidsutdrägt. Jag har mig ej bes kant om andra i min ftälning under liknande oms ständigheter bruka företaga en ide reglementsenlig åtgärd, fådan fom den här i fråga satta för min del har jag afftått därifrån, emedan jag tänkt att lokomotivförarne därigenom kunde förwillas, då de en gång funne en fådan där muntlig förbudsorder, men en annan gång ide, alt efter fom det behagat orderns utfärdare att tänka och handla för fig själf utan stöd af reglementet. Den, fom i likhet med mig, under den tid af året, då trafikbinder upftått snart sagdt öfwer alt, haft fig förelagdt att på en gång bestämma flere olika mör tesplatfer, kunde ide ana någon olycka nu. Till dessa hufwudfrägor lade mår tidnings referent, fom för ändamalet sökt t. f. trafikdirektör Sjöstedt på hans kontor i stationshuset, åtftiliga andra, hwilka lika beredwilligt och, fom det wille tydas, lugnt beswarades: — Jnspektor Björkelund har blifwit tillswidare slild från tjänsten J huru stor mån fan han wara skyldig till olyckan, menar ni?