Sundsvalls tidning – 23 november 1875, sida 3

get passerat, stätt på plattformen; att Björkelundl då tåget fortsatt, tillsagt banwakten att upnå od stoppa tåget, hwarefter denne sprungit efter tåget att han själf. sastän förgäfwes, ropat stopp; at Jacobsson hela tiden warit wid wexeln och med haft lykta, men att Bjorkelundh ej förmärkt, on och hwilka signaler Facobsson gifwit; att, då Ja cobsson sedermera återkommit från wexeln in på expeditionen, denne omtalat, ott lokomotivföraren wid wexelns passerande gifwit honom en fraga hwartill Jacobsson swarat nej; att Facobsson sedermera omtalat, att det warit konduktören, som frågat, och att han ej kunde påminna fig frågans innehåll; att Jacobsson sagt, att, när tåget pass serat grindarne wid norra ändan af stationen, Jas cobsson wisat stoppsignal; att Facobsson manligt: wis brukat, sedan han, efter hwad Björtelundh kunde minnas, den 20 sistl. okt. ankom från Lin köpinas station, sköta norra wexeln; att Björke lundh icke förhört Jacobsson i gällande reglemente, men gifwit honom instruktion, och att Facobsson wisat sig ordentlig i fin tjänstgöring; att Björkes lundh wid omnämnda tilfjäle ide hunnit att vis sitera wexeln före tågets n:r 2 ankomst, men det oaktadt fält semaforen; att Björkelundh ofördröjligen, efter det tåget passerat, nedskrifwit telegram till trafikdireftören i Lintoping, men att mid erpedierandet häraf, telegrafförbindelsen med Linköping redan befunnits afbruten, hwarför Björtelundh skickat telegrammet öfwer Mjolby; att om natter rädt snöyra, dock ej fart; samt att tvänne postexpeditörer a n:r 2 lära iakttagit Björkelundhs stoppsignaler.