Sundsvalls tidning – 20 november 1875, sida 2

man ej gerna fordra, att magistraten skall kunna medhinna att i behörig tid upgöra nämnda fam mandrag. Fnkomma åter infomftoch utgiftsförs slagen ej förr än i sista ögonblicket till ftadsfulmäktige, få blir följden antagligen den, att fradsfullmäktige måfte upskjuta fitt decembersammanträde för granskning af intomftoch utgiftsförslagen till fram i januari. Så framkallar den ena oforms ligheten den andra. Denna saks behandling wisar fig anmärkningswärd äfwen i ett annat affeende, nämligen däruti att tillkännagifwandet om stämmans hållande blott kungjordes i kyrkan, men ej i tidningen, hwils fet sistnämnda förfaringssätt förut warit wanligt härstädes och ännu brukas i alla andra städer i Swerige. Hwarför skulle ett undantag göras denna gång, heller månne det är meningen att alldeles uphöra med tillkännagifwandet i tidningen? Ehuru wi wisst ide hafwa den förmätenheten att måga yttra of om beweksegrunderna för människors hands lingar, få funna wi i i detta fall ej underlåta att framkomma med en gifning om anledningen til ordförandens förfaringsfätt. Wid flere föregående kyrkostämmer hafwa wi nämligen trott of märka, att ordföranden, såsom det egnar och anstår en fridens man, önskar, att stämmorna skola aflöpa så fridfullt fom möjligt, hwilket naturligtwis lät: tare inträffar. då de äro fåtaligt besokta. För mår del ansluta wi of til framlidne ärkebiskop Reuterdahls åsigt: låt andarne drabba tilljam: mans och tukta hwarandra!