Nykterhetsfrågan, som nu en tid bortåt fått hwila i wårt samhälle efter att dessförinnan hafwa warit ytterst lifligt för allehanda syften agiterad; denna fråga, som senast fördes fram med mycken yttre ståt och ei få litet buller för att öfmergilwas af fina uphofsmån oc i tysthet begrafwas af fina wärdare, bringas nu åter på tal, fom af annons i dagens tidning fan ses. En hr G. A. Löfgren har nämligen inbjudit samhällets medlems mar till öfwerläggning nästa söndags eftermiddag å folkstolan om pantlåneinrättning od nykterhet. Wi känna ej inbjudarens syften och beklaga att han ej aktat nödigt i sin kallelse insöra de positiva förslag till ordnande af dessa twå angelägenheter, hwilka allmänheten har rätt att fordra framlagda till grundwal för öfwerlägg: ningen af den eller de, fom kalla allmänheten tills sammans och hwilket framför alt sakens wigt har att fordra. Ty det fan ide undgå någon huru mycket saken själf förlorar på att af fina egna målsmän, behandlas på ett fätt, fom fan ha fe net af lättsinne eller ringaktning. Wi äro emellertid så djupt öfwertygade om de twå till öfwerläggning framlagda frågornas betys delse — icke minst för wart samhälle och för den stundande tid som synes wilja blifwa rätt swår —, att wi på det lifligaste önsta både att mötet blir talrikt besökt, att öfwerläggningarne bli sakrika, uplysande och eldande till nyttig handling samt att besluten måtte bli wälsignelsebringande för samhället som för den enskilde.