3 d:s anländt til Tagila wid Ural, där de tänkte tillbringa några dagar och hwila ut sig. Marknadslif i Blekinge. Höstmarknaden i Sölvesborg den 27 okt. 1875 skildras af ett ögons vitne i bref till K. sålunda: Här är i dag marknad. J magistratens därom utfärdade kungörelse kallas det kreatursmöte. Af sågs härmed fyrfotade sådane, hitförda till afsalu, få är det ett ganffa ringa antal sådana fom hit hafwa anländt. Men namnet kreatur anwändes ju understundom på personer, som upföra sig på ett synnerligt ohyfsadt sätt och tages uttrycket i denna bemärkelse, få har wäl fällan en sådan fams ling warit att skåda. Från mitt fönster mid torget, nära radstugan, således i närheten af höga rättwisan, har jag det meft gynfamma till: fälle att taga i skärskådande dessa marknadsjcener — nej, förlåt, marknaderna äro afskaffade i Ble linge, jag menade kreatursmöten. Där fe mi oms kring ett dussin fridrångar — det är i fridagarne — med händerna om lifwet på hwarandra storma fram i berserkaraseri kullslående alt fom är i des ras wäg. Där från ett annat Håll framstormar, bister i hågen, med en bränwinsflaska i hwardera handen en 18-årig Angantyr utdelande dråpeliga flag till höger och wenster. Och där, men hwad är det? Folket skockar fig på ett betänkligt fätt — jag måste ned på gatan för att höra efter. — — — Det war en ftadars gumma fom med några kronor i börsen begifwit fig hit från landet. Hon hade för affigt att lemna dem här, men i utbyte mot hwarjehanda förnöderheter. Hon hade länge gått i malet och kvalet emellan all den grannläåt och de nödwändighetsartiklar fom här woro updukade. Någon langfingrad kanalje hade befriat henne ifrån hennes börs med hela dess innehåll. Och detta utgjorde dock det wärde, för hwilket hon skulle uphandla sina winterförnödenheter både för sig och tre barn — hon war enka. Hennes tårar hjelpa henne icke. Hastig scenförändring! Som för ett froatanz fall måste alla wika undan för en från en frog på bamngatan framstormande afdelning af fulla — jag hade så när sagt Ereatur. Här går det lusteliga till. Jäntor och däkor enleveras i förbifarten. En oc annan gumma får ett hugg. Gubbar oc barn fparas ide Heller. Nu är tvuppen förbi för att utöfwa fina bragder på annat håll. Prest, som ledsnadt vid sitt ämbete. Från Ulricehamn berättas: Sösom en owanlig företeelse kan meddelas, att pastor E. A. Wallerius tagit afsked från fin innehafwande komministertjanst i Dalstorp, för att odeladt funna egna fig åt mår den af fin med förkärlek omfattade ekonomi och skötseln af eget hemman. Till detta affkedstagande, länge påtänkt, torde afwen det förhållandet bidra: git, att kyrkorna, wid den wärdige herdens preditningar, warit mydet glest besatte med åhörare. Dryckenskapens följder. Från Rarlftad ffrifwes: Ett sorgligt exempel på, hwart denna last leder, hafwa wi haft i dessa dagar. Under en längre tid har man sett en ung person, som för twå år sedan tog studentexamen härstådes, sent och bittida upträda drucken på gatorna, i sällskap med kända krogkunder och andra dylika, sämre per: soner. J dessa dagar har han begått flera ftölder, för hwilka han för ett par dagar fedan blifwit gripen; de penningar, fom han erhållit för det stulna, hafwa naturligtwis wandrat till krogen. Ett bad i Döda hafvet skildras af en engelar man, fom unnat fig nöjet af ett fådant, på föl jande fätt: Jag har aldrig känt få angenämt bad, oaktadt jag badat i talrika sjöar och floder på jordklotet. Wattnets tyngd är i följd af den starka saltlösningen, fom det innehåller, (261, e) få stor, att man flyter såsom en kork på wattnet. Jag kunde ide blott simma med en förwånande lätthet, utan till och med bokstafligen gå uprätt i wattnet, hwarwid jag ide sjönk djupare än til axlarna Då jag uptädt detta, git jag til ftranden och tog d:r C. en af wårt sällskap, fom ej kunde simma, wid handen och förde honom till betydligt djupa ställen. J början wågrade han att följa, men fattade snart förtroende till mig, då han icke sjönk, och hade samma njutning af badet som den bälte simmare. Men man maste akta fig, att man icke får watten i ögonen eller munnen, emedan det är utterst salt, bittert och af högst retande natur Wattnet är kristallklart, men ingen fisk lefwer däri, och man erfar en känsla wid be röring därmed såsom om det wore olja. Engelska nordpolsexpeditionen. GCtt privatbref från kapten Nones öfwer den under hans befäl stående expeditionen uptager följande intres santa punkter: Careyöarne d. 27 juli. Wi hafwa warit gynnade på det utomordentligaste. ÄÅrstiden har wisat sig så gynsam, som den förr aldrig warit, och i följd af en lyckligt inträdande twå dagars stiltje, hwarwid wi ej begagnade segel, har jag kunnat tillryggalägga den hastigaste fart, fom hittils mid denna Årstid tunnat åstadkommas. Amerikanarne gjorde detta i augusti, wi däremot