Sundsvalls tidning – 13 november 1875, sida 3

e går an, som på sin tid framkallade en storm uta 1 like i wåra literära annaler. Föreläsaren inl. sig icke närmare på den skefwa lära, om den fr förbindeljen mellan man och kvinna, bwilfen i dem novell framställes med en onekligen öfmerlägfe konstfärdighet. Alldenstund hithörande literature lätt tillgänglig wille talaren nöja sig med att söt gifwa en nyckel till upkomsten af äfwen detta san hällsuplösande alster. I det samband, fom af tc laren påpekades mellan Det går an och Am qwists personliga förhållanden, ligger intet mora liskt nedsättande hwarken för Almswist eller fö någon annan, men talaren upwisade, huru de misslyckade experiment med den husliga lyckan for Almqwist gjorde, då han utan egentlig kärlek to till fin maka en obildad bygdens tärna, småningon dref Almqwist til de farliga läror, han framlad i Det gär an. Slöjan öfwer Almqwists pri vatlif lyftes af föreläfaren med warsam hand od blott för få midt denna inblick werkligen war a plykologistt och literaturhistoristt intresse. Tredje (sista) föredraget eger rum fredags aftor och lär fomma att innehålla en belysning af Alm qwists bästa och snillrikaste skrifter, hwarjämte då ätskilliga, hittills för allmänheten obekanta drag i Almawists lif blifwa framlagda. . — Fr et Er ee Danskt postrofferi. Alla penningeförsändare till Danmart torde böra observera efterföljande i tidningen Fäderneslandet förekommande warning så lydande: ÅFlera korrespondeter klaga öfwer, att de til bekanta i Danmark affändt mindre penningebelopp i orekommenderade bref, hwilka wid framkomsten blifwit öpnade af de danska posttjänstemannen, som tillegnat sig femtedelen af innehållet och til adressaten utlemnat blott de återftående fyra fem tedelarne. Slikt förfarande må wal med skäl fals las poströfweri. Emellertid är här stildrade förs faringssått anbefaldt af dansta statsmyndigheten. Vefallningen synes mig dock kunna gälla blott Danmarks egna underfåter och borde wal ej få tillämpas mot swenska korrespondenter, hwilka på god tro lemna fina bref til befordran genom fwens sta postwertet oc) naturligtwis ide funna föreställa sig, att grannlandets posttjänstemån ega råttighet att bryta andras bref och tillgripa en del af des ras innehåll. Ett sådant förfarande skulle i Swes rige blifwa ansedt och straffadt som inbrottsstöld — och detta med rätta. På därom från flera Hål uttryckta önftnins gar, har jag ansett mig böra gifwa offentlighet åt de danfta postmyndigheternas ofwan antydda till wäga gående, hwilket synes mig i hög grad otillbörligt. Från Norge. Dödsdomar. Från Kristiania skrifwes den 6 d:s: De af höieste Ret under denna session afkunnade dödsdomarne öfwer ftraff-fången Wallin samt en bondhustru i Rödenes, hwilken förgifwit fin swärmoder, hafwa i denna wecka blif: wit til Stockholm expedierade från härwarande regering, under enstämmig hemftälan till konungen, att dödsdomarne må bringas till utförande. — Från jamma stad skrifwes: Höieste Ret af kunnade i lördags den tredje dödsdomen under innewarande session, nämligen öfwer den för gift morden i Fredrikshald sorgligt bekanta swenska pi: gan Sofia Johannesdotter. Domen afkunnades enstämmigt och utan hemställan om benådning. Något nytt i denna sorgliga sak har, säger Afs tenbladet, under def behandling i Norges högsta rättsliga instans ide kommit i dagen. Presterne afgifwa om henne det vitnesbörd, att man ide kunnat hos henne förmärka någon upriktig ånger, men wäl tecken till rörelse wid tanten på det straff, som wäntar henne. Aktor i målet uttalade det omdöme, att denna sak kunde anses allenastående i kriminalstatistiken med bänfyn till det ondfkefulla finnelag, förbryterffan lagt i dagen mot ett hus bondefolk, fom stadse wisal henne prof på wälwilja. Aktor förmådde ide i saken updaga en enda för mildrande omftändighet. — Owalfängst. Tromsö Pn för den 23 okt. berättar: Några fiskare, som en längre tid legat sysslolösa med sina notar, förgäfwes wäntande på storsillens ankomst, haswa förlidne går: dag warit lyckliga nog att få drifwa in från sjön i en buat wid Brytaver i Throndenes en flod af 2 a 300 hwalar — förmodligen grindhwalar. Där star nu hmalflocken instängd med sill notar. Som dessa fiskare naturligtwis icke woro utrustade till hwalfangst, hafwa de icke, i brist på nödiga wapen, kunnat döda flera än 12; de hafwa ide häller wågat försöket att twinga in flocken på det torra, ty så länge hwalen har tillräckligt med wat: ten och fan något få när ogeneradt röra fig, fin: ner han fig tåligt i fitt fängelse; men drifwes han för nära in mot land, wander han om od) går på noten, od) då skall det wara ftarfa don för att motstå grindhwalens styrka. Ejter anskaffande af nödiga redskap torde wål hela floden blifwa drifwen på land och där öfwermannad, och i fådan händelse torde wål dessa fiskare få en anständig ersättning, om det förwäntade storsillfisket i år kulle flå fel.