Sundsvalls tidning – 30 oktober 1875, sida 3

wänlighet och tjenstaktighet, men mestiför fin mångsidiga werts fombet ino flera olika brancher. Sålunda har han hitills warit ortens kunnigaste sisla ce och jägare; han har gjort flera af de ornament, iom pryda aftartaflan i N. Wroms kyrka; ban har ensam vd) Kl uta Svlur örjärdigut wägaur, hansta warit försedda med 6 a 7 wijare, urwi anoå manad, dag loch datum, timme, minut och sekund, ny och nedan o. l w., och ywilka, efter hwarje gång timjlagen ljudit mot en klingande fjäder, låtit en speldofa niföra ett slyde; han har anlagt en enkel men prydlig trädgård, med fol-ur, lnsthus m. m., där ofta bygdens ungdom roat sig; och han har framför ingången till sitt hus med egen hand planterat twå bokhädar, hwilta nu uppwurit och med fina kronor, fom han förenat, bilda en den wadraste äreport öfwer gråbårömannens hufwud. Och när man få till sist får meta, att den gamle endast har en brufbar arm, den wenstra, enär den högra redan i hang barndom blef sladad för hela lifvet, få m ste man erkänna att en sådan werksamhet är både atmings-och beundranswärd. Dessutom — det få mi ide glömma — har den gamle vetes ranen tjenstgjort fom slollärare i twå och trettio år mot en årlig lön af omtring 80 (säger åttio) kronor!