Sundsvalls tidning – 9 oktober 1875, sida 2

er — om jarnwagens traaqning gentontmorta Allgertmals land upp till Westerbottens länsgräns ämm ej wore afgjord, hwadan det sålunda för denna lands dels intresse wore af wigt, att en järnwägskomite fortfore att eriltera. — Hr Lithner förklarade fig med nöje willig att medgifwa fomitens fortbestånd, få framt dess werksamheisfält uttryckligen inftvänt: ses till landet norr om Ångermanelswen, ehuru han ej egentligen trodde, att ens denna landsdel hade något behof af fomiten, då undersökningarna för en järnwåg genom norra Ångermanland fäkfer: ligen i sinom tid blefwe föranstaltade af ftaten utan all mellankomst af någon komitk Men föder om elfwen more undersökningar nu werkstälda, och wille tal. få mycket mindre medgifwa komiten når gon rätt att taga widare befattning med frågan om banfträdningarne föder om elfwen, fom han ej wore fullt öfwertygad om fomiteledamöternas goda wilja att werka för den lösning af denfame ma, hwilken tal. anfåg för den rätta och fom mid förra landstinget blinvit gillad och antagen. — Hr Engblom fann olämpligt att, på sätt den före gående tal. föreslagit, inskrånka komitäns mwertfambet till norra Ingermanland, enär frågor om bis banors anläggande kunde upstå och redan upstätt inom länets sydligare delar, för hwilkas beredande komitens fortfarande werksamhet kunde wara till nytta. — Hr Axell genomgick de updrag länets komite efter hand erhållit oc sökte wisa att det enda updrag, fom ännu ej blifwit fullgjordt, more föranstaltandet af järnwägsundersökningar i norra Ängermanland. Tal. ansäg därför i fin ordning, att fomiten, om en fådan fortfarande borde eris stera, erhölle till uteslutande upgift att fullgöra denna sista återstäende del af sitt updrag. Men äfwen om man nu ej wille medgifwa hwarken fo mittens uphörande eller kringskärandet på angifwet satt af dess upgift, så borde åtminstone nytt wal af ledamöter ega rum nu och framgent wid hwarje landsting, enär det ingalunda kunde anses gagneligt att ej blott fomiten utan äfwen def ledamö ter stulle wara permanenta. — Hr Hörnfeldt anz sag komitens allmänna upgift, bewakandet af läs nets intressen i afseende å norra stambanan, ännu ide wara bragt till slut, få länge banstrackningen ej blifwit af regering och riksdag bestämd, och fann säledes nyttigast att komiten fortfore att finnas. Wille tinget nu werkställa nytt wal af ledamöter, sa hade tal. wisserligen intet att däremot anmärka, men kunde han ej undgå att i en sådan åtgärd fe ett i talarens tycke oförtjent miftroendesvotum mot de hittills warande ledamöterna. Hr Lithner wille erinra om att den komite, hwarom nu wore fråga, allt sedan 1871, då den uttryckligen erhöll i updrag att werka för linien B, ej warit annat än en partikomite för ett en: sidigt angermanländstt intresse, nästan uteslutande fammansatt af ångermanländingar. Men trots detta, trots sitt uttryckliga updrag att werka för linien B, hade komiten doc, med en loyalitet, som talaren ej kunde neka sitt erkannande och fin bes undran, hemstalt til 1874 års landsting att all tanke på lininien B borde öfwergifwas. Denna strifwelse maste, jämförd med det komiten lemnade updraget, anses fom en tydlig och klar abditas tionsurtund. I följd af densamma hade ock landstinget sjelft ingripit i den fråga, fom förut warit åt fomiter updragen, samt i en underdanig strifwelse framställt sina önsiningar rörande ftamba: nans siradning. Hwad wille då nu mer f. Dd. fo miten? Wille den måhända åter uprifwa de gamla genom futnämda frifwelfe bilagda striderna inom tinget? Omisskänliga teten antyda en tendens att forwrida och omintetgöra 1874 är landstings be slut i jarnwägsfrågan; åtstildt erinrade tal. om det oerhörda, som passerat under senaste riksdag, si det en af lanets riksdagsman i andra fammas ven i en knapp wandning lyckats få en promemos ria, hwari forekom det mot sanningen stridande paståendet att Westernorrlands landsting uttalat tig för stambanans dragande öfwer Hasjö. Tal. anfåg sig häri hafwa stal nog till att önsta få ett slut på den partiinstitution, som kallats Wefternorrlands läns jernmwägstomite, för få midt den fortfarande, utan att mom fig ega en enda re: presentallt för det inre af Medelpad, skulle hafwa befattning med länets allmänna jernwagsintressen. Men wille länet nedjätta en fomite för jernmwägs: undersökningar i Norra Ångermanland, wore får dant tal. ej emot. — Hr Widen sörwånade fig öfwer de yttranden, fom fällts af nägra föregår ende talare, och af hwilka tycktes framgå, att frå: gan om stambanans sträckning upp till Angerman: elfwen nu wore komplett lost. Att detta wore fallet wore åtminftone talaren obekant. Fastmer wore undersökningarna i södra Ängermanland ännu ej fullbordade, och nedlopandet wid Björka more ännu temligen twistigt. Tal. ansag behöfligt, att man fortfarande hade en tomit för wårdande af länets gemensamma, ej blott den ena eller andra landsdelens jernwägsintressen. Denna komite borde tillita hafwa att taga hand om de planer till bi banors anläggande, fom, kunde komma i i fråga, antingen det nu wore i Ångermanland eller Me delpad. Afwen for den sistnamnda provinsen an: toge han, att fomitens tillwaro kunde blifwa til